Dölj din yidishkeyt!

Judiska samfund, skolor och ålderdomshem tvingas själva ordna diverse säkerhetssystem för att människor inte ska råka illa ut.

Antisemitismen har gått så långt att många av oss judar döljer sin identitet för omgivningen, skriver Simon Vinokur.

Vem ser till att vi judar som lever i Sverige är säkra? Vem ser till att de som vill krossa, skjuta och bränna oss inte lyckas med det?

Judar tillhör en av Sveriges fem nationella minoriteter. Det betyder sammanfattningsvis att vi har rätt att leva som judar i Sverige. Vi behöver inte assimileras, vi har rätt att lära oss jiddish och vi har rätt att inte behöva gömma oss.

Trots det har det gått så långt att många judar döljer sin identitet för omgivningen. En judinna skrev på Facebook i dag att ”i går bad jag med sorg i hjärtat min yngsta dotter att helst ta av sin davidsstjärna då hon är på stan, inte bara stoppa in den innanför tröjan”.

LÄS MER: Brandbomber kastade mot synagogan i Göteborg

”…inte bara stoppa in den innanför tröjan” är egentligen det som säger mest av hela den kommentaren. Många judar brukar gömma sig, vi behöver göra det för att landet Sverige inte skyddar oss mot de reella hot antisemitismen och antisemiterna utgör. Men det finns grader av kamouflage. Att ta av sig davidsstjärnan helt är att gå långt.

Jag börjar förstå vad min mamma och min mormor var så rädda för, nämligen en indirekt statssanktionerad antisemitism

Judarna tvingas ansvara för sin egen säkerhet

Trots att vi lever i en demokrati så är det judiska samfundet tvunget att själv ordna diverse säkerhetssystem för att dess deltagare inte ska råka illa ut. Den judiska grundskolan i Stockholm har ordnat en ständigt övervakad säkerhetssluss som man måste passera för att få komma in. Det blir såklart krångligt för vänner och anhöriga att hämta barn från skolan då de först blir tvungna att svara på diverse säkerhetsfrågor, men barnen är åtminstone säkra. Innanför slussen.

När jag går till judiska centret för att köpa ljus till chanukian så måste jag ta mig igenom samma säkerhetssluss, så det gäller att inte ha bråttom.

Det judiska ålderdomshemmet i Stockholm, fullt av äldre människor av vilka flera har upplevt Förintelsen, är även det tvunget att ordna sin egen säkerhet. Någon vidare hjälp från staten får de inte. Så även ålderdomshemmet skaffade sig en kameraövervakad, ständigt bevakad säkerhetssluss, så att de som lever där ska vara säkra. Åtminstone innanför slussen.

Ibland vill lite yngre judar hålla gemensamma fester, vilket så klart är helt okej i Sverige. Det finns inga lagar mot att de ska få festa, men det finns inte heller något skydd från rättsväsendet så ungdomarna får välja mellan att inte festa eller att helt enkelt ordna någon slags egen vakt utanför festen. Utifall att någon skulle få för sig att attackera dem, till exempel med molotovcocktails. Samma gäller judarnas heliga byggnad, synagogan. Även den är tvungen att vaktas av församlingens egna vakter.

Judiska föreningen lades ned efter hot

Här och där i landet så är det ännu lite krångligare. I Malmö får de judiska lärarna inget skydd från rättsväsendet eller staten så flera av dem vågar inte berätta att de är judar för eleverna. Eftersom de inte kan ha egna vakter med sig till jobbet så är deras arbetsmiljö allt annat än trygg. I Umeå valde rättsväsendet att inte skydda den judiska föreningen som fanns där, vilket nazister och rasister insåg och därmed enkelt hotade judarna så mycket att den judiska föreningen blev tvungen att lägga ner sin verksamhet.

Det här är alltså Sverige 2017. Landet som tyvärr börjar få mig att förstå vad min mamma och min mormor var så rädda för, nämligen en indirekt statssanktionerad antisemitism. När staten inte ens bidrar med skydd i ett samhälle där antisemitismen är så stark som här, då är det kanske som judinnan på Facebook säger: ”Ta av dig davidsstjärnan, visa inte vem du är.”

Av Simon Vinokur

Judisk debattör

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *