Kan judar göra rätt?

Många judar organiserar sig, trots vetskapen om att de riskerar att skjutas och bombas.

En judisk flicka och hennes mamma som inte vågar anmäla en skola av rädsla för repressalier fick en antirasist att i en diskussion med mig kalla dem fega och gnälliga för att de inte anmäler och för att de inte går ut med sina namn i artikeln de medverkar i.


Detta är en debattartikel. Det är Simon Vinokur som har skrivit texten och som står för åsikterna i den. Simon är politiskt obunden.

Ibland känns det som att hur man än gör som jude så blir det fel. Min rädsla och sorg blandas med glödgad ilska och frustration när jag ser de äldre judarnas varningar slå in.

“Använd inte ordet rädsla, använd istället trauma om du nu ska skriva om hur vi känner det. Risken är annars överhängande att folk kommer uppfatta oss som fega.”

“Använd inte orden “dölja sig”, använd istället att “gömma sig”. Risken är annars överhängande att folk får vatten på sina kvarnar och tror att vi har en dold “judisk agenda”.”

“Är det verkligen bra att skriva om Judiska hemmet och deras säkerhetsrutiner, risken finns att fel personer läser artikeln och får reda på sånt som gör det lättare för dem att attackera våra gamla.”

Jag är trött på det här, innerligt trött, för vad vi än skriver eller säger så finns det en konspirationsteori som täcker in det.

Enligt antisemitismen så är judar fega men även krigshetsare. De är rika och smarta, de låg bakom Förintelsen och de är Israel och de är  nazister. Enligt antisemitismen så är judar blodtörstiga och förintar palestinier, särskilt barn men även vuxna. De sägs äga bankerna och är ödlemänniskor från jordens innandöme. Vi judar är tydligen både kommunister och kapitalister samt ligger bakom homosexualiteten, porren, demokratin, televisionen, media och mångkulturen. För att inte tala om att judarna sägs låtsas vara offer för att få ta del av nån slags oförtjänta fördelar och så är vi gnälliga. Vad kan judar tycka och säga utan att bli anklagade för något?

Så jag vill säga, trots vetskapen om att vissa nu kommer se oss som blodtörstiga och beräknande, att många av oss judar kämpar. Vi kämpar för vår rätt att inte utsättas för judehat och är allt annat än fega.

Jag märker av att fler och fler judar i min närhet vågar säga ifrån och står upp mot antisemitismen, en del anonymt och en del i eget namn.

Många organiserar sig idag i församlingar för att kunna leva sin judiskhet på det sätt de önskar, trots vetskapen om att de riskerar att skjutas och bombas. Det finns massvis med judar som organiserar sig mot antisemitism, som driver fredsprojekt med och utan andra grupper, som skriver och skrivs om i media. En del bär judiska symboler på stan, trots vetskapen om att det högst sannolikt kommer leda till verbala och fysiska påhopp.

Även historiskt har judar kämpat. Under andra världskriget gjorde mängder av judar uppror mot mördarna. En del gav sina liv för att rädda barn från gaskamrarna, från svälten och skotten. Från rädslan och ångesten när gasen mördade de små. En del judar trotsade sin hunger, trotsade vetskapen om att de skulle dö om de gav bort de sista växande blåbären de hittat i ett hörn av staketet runt koncentrationslägren, men de gjorde det ändå som ett uppror mot risken att annars tappa sin mänsklighet och istället bli just ett offer utan möjlighet att påverka. Det finns så många sätt att kämpa på. En trotsig blick, en skänkt filt, ett leende mot någon som är på väg att gå under.

Familjen som inte vågar anmäla dotterns skola är inte feg, snarare tvärtom. Flickan går i en judisk skola i Stockholm vilket bara det kräver mod. Vi judar som kämpar, vi gör det inte för din rätt att ha synpunkter på hur vi går till väga eller vilka sätt som är rätt utan för vår rätt att existera som judar utan rädsla för vad du tycker, tänker och känner om oss.

Simon Vinokur, judisk debattör

Nej Polisen – nazisterna är inte fredliga

Att de bombar asylboenden och attackerar prideparader borde vara nog skäl att neka tillstånd

MÅN 12 FEB 2018 Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Då kör vi igen. Nazisterna vill demonstrera, igen, och Polisen planerar att ge dem rätt att uttrycka sina åsikter och värderingar på allmän plats inne i en stad, Boden, av samma anledning som vanligt: ”Allmänna sammankomster har ett starkt skydd i grundlagen … Det ska mycket till för att få ett avslag.”

NMR har tidigare bland annat attackerat en fredlig antirasistisk demonstration i Kärrtorp, en prideparad i Falun och en i Stockholm. De har bombat ett asylboende i Göteborg samt attackerat poliser i Stockholm med mera.

Så här står det i deras ”officiella aktivisthandbok”: ”Med tanke på det som händer med vår nordiska ras så finns det inget moraliskt försvar för pacifism. Tvärtom, den som tar till vapen och agerar har den eviga rätten på sin sida”.

Om inte detta är ”mycket” enligt Polisen så vet ej tusan vad som är det. Behövs det måhända en utförlig till demonstrationstillståndsansökan bifogad blankett med ett schema på planerade våldsaktiviteter?

”Klockan 12:47 kommer vi dra kniv mot några judar och homosexuella, klockan 13:16 kommer vi attackera några poliser som råkat komma för nära oss och kl 14:02 ska vi misshandla en ung man till döds eftersom vi inte tycker om hans hudfärg. Glöm nu inte att vi även tänker göra vårt bästa för att skrämma alla andra som demonstrerar samma dag så de inte vågar ta med sig sina barn på stan den dagen.”

Om Polisen skulle vilja ge avslag så skulle den kunna göra det, utan problem. ”På grund av ordning, säkerhet eller med hänsyn till trafiken”, står det på Polisens hemsida.

Att förvänta sig en fredlig, ej hotfull demonstration från NMR:s sida är lika rimligt som att förutsätta att clownerna på cirkusen inte har några planer på att försöka få publiken att skratta.

Visst, det kan säkert hända att clownen har en dålig dag eller försöker chocka en genom att inte försöka få publiken att skratta, men när man går på cirkus så förutsätter man att det kommer finnas clowner där för att roa en. När nazisterna demonstrerar så är det fullt rimligt att förutsätta att de kommer störa ordningen.

Så Polisen vet att nazisterna är ett hot mot omgivningen. Den vet att kammarrätten konstaterat att risken för våld är stor när NMR demonstrerar och den vet att många människor kommer känna sig otrygga i nazisternas närhet.

Det har skrivits så oerhört mycket om det vid tidigare nazistdemonstrationstillfällen så det lär knappast ha undgått Polisen i Boden.

Vi vet sen förut att Sverige har skrivit under Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering och vi vet att de svenska grundlagarna har undantag i lag. Man får till exempel inte säga vad man vill, var man vill. Säger man något rasistiskt eller antisemitiskt på allmän plats så många hör det så räknas det som hets mot folkgrupp eftersom det som sägs har fått stor spridning. Det är en skam att Tyrrunan som NMR har som logga fortfarande inte räknas som nazistisk, trots att den bars av nazister under andra världskriget och trots att den än i dag bärs som logga av en uttalat nazistisk organisation, men det går att ändra på.

Vad krävs för att svensk polis ska förstå att en organisation med samma ideologi som Hitler vill människor illa och vad krävs för att samma polis ska förstå att det bara finns två reella alternativ i en sådan här situation?

Antingen ger de avslag på demonstrationsansökan eller så griper de alla deltagare som går med i demonstrationen för hets mot folkgrupp. Punkt.


Simon Vinokur, judisk debattör