Är svenskt båtliv på utdöende?

Stockholms stad jobbar aktivt på att ta död på båtlivet.

”Visst, vem bryr sig”, tänker kanske du. ”En massa rika filurer som svävar runt i miljonkronorsbåtar, dricker champagne och äter lyxmåltider på krogar ingen annan har möjlighet att ta sig till”.


Så ligger det dock inte till. Min förra segelbåt kostade tio tusen kronor att köpa och min båtplats kostade ett par tusen om året. Nu pajade i och för sig min motor ett par gånger per år, men jag kom i kontakt med en äldre man som var en pärla på att laga motorer, levde på en skärgårdsö och som tack och lov tog på sig att hjälpa mig med min motor.

Nu behöver man inte vara så extrem att man köper en segelbåt på åtta meter, som byggdes 1967 och kostade som min gjorde. Man kan utan problem köpa en fin, begagnad båt från till exempel 70-talet för 60 000 kronor och som fungerar helt ok. En flytande sommarstuga med ett litet kök, toalett, el och vattenkranar. En båt som ger dig möjlighet att bo i skärgården nästan var du vill, när du vill.

Det är jättemånga som har båt. En del har motorbåt, andra har till exempel segelbåt, roddbåt, kajak eller vad det nu kan vara för flytetyg. Många av dessa båtägare är med i båtklubbar, alltså ideella föreningar där medlemmarna äger bryggor och varvsplatser gemensamt. Båtklubbar där man hjälps åt med allt som ska göras, där man får lära känna folk i alla åldrar och från alla möjliga områden och samhällsklasser och där alla är lika mycket värda oavsett om man äger en båt för 5 miljoner eller en båt för 5000 kronor.

Själv upptäckte jag en lucka i båtlivet som jag för några år sen tog mig an att täcka. Det saknas framförallt utomeuropeiskt födda människor i båtlivet, så jag startade ett projekt vars syfte var att ändra på det. Vars syfte var att integrera människor från olika etniciteter och nationaliteter med varandra och samtidigt öppna upp båtlivet för dem. Projektet blev så småningom en båtklubb, Integrationssegling, en ideell förening vars primära syfte är just inkludering och integration.

Allt detta är möjligt dels för att det finns så många olika båtar i så många olika prisklasser, men också för att många båtklubbar inte är särskilt dyra att ha sina båtar i. Min båt är nästan tio meter lång och hitintills har jag betalat 7601 kronor per år för min plats i båtklubben. Det är precis vad jag klarar av när jag har jobb och knappt vad jag klarar av när jag är arbetslös. Båtklubben där jag är medlem har dessutom varit snäll och låtit mig betala över tid då den vetat om att jag inte alltid har haft pengar att betala i klump. Jag älskar båtlivet och jag har hängt mig fast i det i femton år. Att lämna det vore otänkbart.

Nästan otänkbart.

Stockholms stad som hyr ut bryggor och mark till båtklubbarna har nämligen kommit fram till att eftersom de inte har tagit extra betalt av båtklubbarna de senaste decennierna för att kunna ha råd att sköta bryggorna så ska de ta betalt för det från och med nu. Så istället för att från början göra en liten höjning som på några decennier ger tillräckligt med pengar så chockhöjer Stockholm stad nu båtplatsavgifterna.

Sommarplatserna blir upp till 100% dyrare och vinterplatserna upp till 50% dyrare. Dessutom har högsta förvaltningsdomstolen fastställt att klubbarna ska betala moms på avgifterna. Jag vet inte om jag kommer ha råd att ha kvar min båt. En del har redan börjat sälja sina båtar och plötsligt finns det platser lediga i båtklubbarna där det tidigare varit flera års kö. Många båtägare kommer alltså inte ha råd att ha kvar sin båt och det kommer bli riktigt svårt att sälja sin båt när folk vet hur dyrt det plötsligt blivit att äga en. Det kommer sannolikt även påverka företagen som är beroende av båtlivet, till exempel skärgårdskrogar, båtverkstäder, gästhamnar med flera.

Så mitt i ett jättefint och stort föreningsliv och mitt i Integrationsseglings framsteg i att inkludera ointegrerade invandrare till det så bestämmer sig Stockholms stad för att ta död på det. Okunnigt, nonchalant eller medvetet har jag ingen aning om, men om det är ogenomtänkt så hoppas jag innerligt på att Stockholm tar sitt förnuft till fånga. Båtlivet är viktigt på så många nivåer. Snälla hjälp det fortleva!

Simon Vinokur, integratör och debattör

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.