Sapmi, Kalle Anka och svensk kolonialism

Nu är det banne mig dags att sätta samerna på kartan. Eller borde vi ta bort dem från den istället?

Jag läste en Kalle Anka-serie häromdagen, apropå kartor. Joakim von Anka, Kalle och knattarna var på äventyr, troligtvis letandes efter en skatt i någon exotisk del av världen, full av underliga halvnakna folkslag med fyrkantiga huvuden och omedvetna om värdet på de små guldplupparna, örterna eller vad nu skatten kan ha bestått av. Av någon anledning råkar alltid urbefolkningar illa ut i Kalle Ankas fantastiska värld. Enorma översvämningar, turistnäringar, exploaterade naturresurser. Tur ändå att det bara är sagor och att sådant inte händer på riktigt.

Anledningen till att jag kom att tänka på detta är att delar av ankornas karta var vit. Alltså tom på information. Ni som spelar data- eller telefonspel vet vad jag menar. Och ni som faktiskt lyssnade på lektionerna i grundskolan.

Hade det varit bättre om Sapmi varit en vit fläck på Google Maps, eller borde Sverige kunna samexistera med samerna? Hur svårt kan det vara?

Med det sagt så skulle jag vilja berätta om min segelbåt. Den är nästan tio meter lång, drygt en och en halv meter djup och har en solpanel, några marinbatterier samt ett gäng saker som drar el, bland annat lampor, lanternor, musikstereo, plotter, kylskåp och ekolod.

Jag måste anpassa elförbrukningen ombord efter effekten på solpanelen samt storleken på min batteribank. Vill jag ha mer el så måste jag antingen skaffa fler solpaneler eller förbättra den jag har. Jag kan inte bygga ut och ha solceller på fler platser än jag har nu, för det blir för opraktiskt. Så ett alternativ kvarstår.

Sverige borde fungera på samma sätt, men debatten verkar främst handla om att vi måste producera tillräckligt mycket ren energi för att vi ska kunna konsumera lika mycket av den som vi gör idag – och mer!

Det här sättet att tänka på är både bakvänt och ett direkt hot mot exempelvis samisk rennäring och kultur. För att leva upp till den önskade elproduktionen så behöver den ständigt byggas ut– och det gör vi bland annat genom väldiga vindkraftsanläggningar i renbetesområdena. Om Sverige måste ödelägga samisk land och rubba livet för natur och människor för att vi svenskar ska kunna använda el i den mängd vi vill så kanske det är läge att anpassa elförbrukningen efter elproduktionen vi redan har. Och vill vi ha mer el så får vi utveckla de kraftverk vi har istället för att bygga ut fler.

Vi lever lyxliv i Sverige idag. Jag menar inte lyxliv som i att alla äter oxfilé och kaviar varje kväll och tar helikoptern till det privata gymmet i flygeln på andra sidan tomten. Jag menar lyxliv som i att väldigt få av oss dör av sjukdomar som går att vaccinera bort, nästan alla av oss har tillgång till rent vatten både till tvagning, dryck och matlagning. Eluttag finns överallt och vi har tillgång till nästan gratis sjukvård. Vi lever privilegierade liv som inte alla i världen kan leva.

Vi använder redan mer av jordens resurser än som faktiskt finns tillgängligt, så enda sättet att jämna ut levnadsstandarden för alla människor på jorden är helt enkelt att vi saktar ner lite. Både bildligt och bokstavligt. Strunta i att köpa den där nya brödrosten bara för att den har fem extrafunktioner. Är den du har i fel färg? Måla om den – allt behöver inte se nytt ut! 

Och då är vi dessutom tillbaka på rutan om att anpassa sig efter rådande omständigheter och om vita fläckar på kartan. En del av Sveriges mark är helt enkelt inte till för att svensken ska få slösa ännu mer på el.  Vi ska anpassa oss, inte samerna och renarna.

Känns det jobbigt att läsa? Kanske särskilt för dig som är svensk och lever på mark där renar strövar fritt? Jag förstår det, för du fattade inte beslutet att flytta dit där du bor, det gjorde nog något tidigare led i din släkt. Inte särskilt många av oss var med på den tiden då Sverige, Norge, Danmark och Ryssland började beskatta samerna. Vi var troligtvis inte med på den tiden då Sverige tvångsförflyttade nordsamerna in i sydsamiska områden. Vi levde sannolikt inte på den tiden då skogssamer tvingades välja mellan att bli nybyggare på sina gamla skatteland eller få tiggarbrev och deras barn omhändertogs för att assimileras in i den svenska majoritetskulturen. Vi var inte rasbiologer. Ingen av oss var personligen egentligen anledningen till att det var så viktigt att filmen Sameblod fick så stor spridning. Allt det är historia. Eller?

Du har all rätt att uppleva min krönika som irriterande nonchalant och ärligt talat uselt jobbig. Men sorry to say, du måste ta dig i kragen och inse att du är en av de som behöver fundera över hur du lever ditt liv, för Sapmi är inte längre en vit fläck på kartan. Ankorna har tagit sig igenom den outforskade delen av kartan och hittat skatten. Frågan är bara hur vi väljer att hantera det nu.

Simon Vinokur
Judisk krönikör

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *