Julen är en härlig tid full av glädje och gamman. Full av glittrande paket, griljerade julskinkor, doftande varm glögg och släktingar som kanske annars inte ses så ofta men som nu får chansen att mötas, skvallra om vad som hänt sen sist och berätta om barndomsminnen, om alla nya barnbarn, husköp och annat smått och gott.
Medan en del av Sveriges julfirare har tagit till sig av Karl-Bertil Jonssons filantropiska inställning till sina medmänniskor och ägnar juletiden åt att hjälpa de mindre lyckligt lottade så väntar nog de flesta på att få höra de sista tonerna från Kalle Ankas julafton för att tillsammans få öppna paketen innehållande thailandsresor, bakmaskiner, second handkläder och vattentåliga portabla högtalare.
Julen är med andra ord en härlig tid. En härlig tid för många, men inte för alla. I Sverige lever det folk i läger i små ”stugor” byggda av OSB-skivor och presenningar och hundratusentals barn lever i fattigdom. Barn vars julaftnar saknar julbordets dignande uppenbarelse och jultomtens muntra ”ho ho ho”. Ungefär lika många i vårt avlånga land beräknas vara socialt isolerade, eller som man säger på ren svenska, ensamma.
Listan kan göras lång på människor som väljer att inte fira jul eller som kanske saknar familj att fira den med. Vi har utländska studenter och arbetare och nyanlända och judar och muslimer med flera. Även om de utländska studenterna och arbetarna kanske har kollegor eller vänner att gå på julbord med så är ändå risken överhängande att julafton är en dag spenderad i ensamhet framför tv:n med ett väggur i sikte, nedräknandes till dess dagen är tillräckligt långt gången för att man ska kunna slå någon en signal och se om jorden snurrar på i sina vanliga julspår (pun intended) eller om världen övergett en för all framtid.
Det finns såklart möjlighet för en del av dessa människor att träffas ändå för att spendera juldagarna tillsammans och på så vis undfly ensamheten, men det är inte alla som har släkt att träffa här i Sverige och även om det bara handlar om en eller ett par dagar så är just juldagarna och nyår oproportionerligt isolerande då det har en tendens att framstå som att man är den enda ensamma i landet.
Julen är alltså en härlig tid med oändligt många lampor och ljus, sånger, dofter, skratt och glam, men för de som saknar möjligheten att få uppleva dessa känslor så hänger allt på dig. Behöver dina nära och kära strumporna, surfplattorna och brödrostarna, eller kan du använda en del av presentpengarna åt nån annan? Behöver ditt julfirande vara till för endast dig och din släkt eller finns det utrymme för någon som annars spenderar julen i ensamhet? Finns det något sätt för dig att bidra till att någon av alla de som har en mer plågsam jul än du kan få det en aning bättre?
Fyrtiotre år efter att Karl-Bertil Jonsson började visas i svt är det måhända på tiden att vi får upp ögonen för vad julen faktiskt borde handla om. Nämligen omtanke, värme, ljus och gemenskap.
Simon Vinokur, debattör