Är den svenska Polismyndigheten inkompetent eller hyser de som arbetar där nazistsympatier?
Fråga kan uppfattas som hård och överdriven, men när man ser bakåt på de beslut som fattats vad gäller till exempel Nordiska motståndsrörelsen demonstrations-och mötestillstånd och de nedlagda förundersökningar som är mer regel än undantag när någon anmäler hot från rasister och nazister så framstår den ändå som fullt rimlig.
Av någon anledning väljer Polisen konsekvent och aktivt bort alla argument mot nazisternas organiserade närvaro och väljer istället att inte bra låta dem attackera demokratin utan även oss som lever och rör oss i deras närhet.
Nu fick folk- och massmordsmordsorganisationen Nordiska motståndsrörelsen återigen tillstånd att organisera sig i Almedalen och bland annat sätta upp bokbord i Visby.
Det är inte odemokratiskt att vägra nazister att öppet organisera sig. Det är inte odemokratiskt att hindra nazister från att öppet sprida sina åsikter och värderingar. Det är inte odemokratiskt att föra bort och åtala nazister som hetsar mot judar, hbtq-rörelser eller för dem oliktänkande, vilket de för övrigt gjort under årets politikervecka i Almedalen.
Det är inte odemokratiskt att skydda folk mot andras åsikter om de åsikterna är direkt skadliga.
Demokrati innebär inte rätten att säga vad man vill, var man vill eller till vem man vill. I en värld där mänskliga rättigheter är tänkta att gälla så måste man begränsa det fria ordet, demonstrations- och mötesfriheten för människor med åsikter som är direkt farliga för andra.
Grejen är att svensk lag redan innehåller dylika undantag från yttrandefriheten. Man får inte hota andra, man får inte hetsa mot folk för att man tycker illa om deras etnicitet, religion, härkomst eller sexuella läggning. Man får inte förtala eller förolämpa någon.
Såhär står det i Ordningslag (1993:1617) 2:10: ”Tillstånd till en allmän sammankomst får vägras endast om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten vid sammankomsten eller, som en direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning eller med hänsyn till trafiken eller för att motverka epidemi.”
I och med att NMR om och om igen visat att de är ute efter att störa ordningen och utgöra ett hot mot säkerheten för de i deras omedelbara omgivning så finns det alltså skäl att inte bevilja dem tillstånd.
”Demonstrationsrätten är väldigt stark, i det skedet vi beviljar ett tillstånd så kan vi inte tycka något om någons åsikt. Om man sedan framför sin åsikt och vi hör eller ser något som är brottsligt, då ingriper vi”, säger Elisabeth Arnestad som är biträdande kommenderingschef för polisen under Almedalsveckan och det må vara sant, men det finns andra saker än åsikterna att ta i beaktande.
Skulle de trots detta få tillstånd så återstår bland annat Brottsbalk (1962:700) 16:8 (lagen om hets mot folkgrupp) som är ett brott som kan ge fängelse i upp till fyra år, men som trots detta knappt eller inte alls leder till polisiära ingripanden mot nazisterna. Det är inte bara juridiskt och moraliskt fel av Polisen att låtsas om att de inte vet vad NMR är för organisation, det är direkt farligt för demokratins vara eller icke vara. För att inte tala om att ett gaskammarfritt framtida Sverige vore att föredra.
Tillbaks till början: Polisen väljer av någon anledning att fortsätta ge tillstånd till NMR och anledningen är inte att NMR har rätt att nyttja sina demokratiska fri- och rättigheter. För det har de inte. Anledningen är någon annan och däri ligger frågetecknet. Vad är det som gör att den svenska Polismyndigheten supportar nazisterna?
Simon Vinokur, judisk debattör