Har du märkt att folk världen över tenderar att ha en väldans massa åsikter om vilket sätt som är bäst när det gäller att hantera spridningen av coronaviruset? Klart du har. Att missa det är lika lätt som det var att försöka hitta en butik som fortfarande hade jäst i sina hyllor för en tid sen.
Det är lite knasigt, det kan man inte förneka, att mänskligheten plötsligt inte bara blivit epidemiologer utan dessutom helt rätt sorts sådana. Över en natt så hade universiteten kunna avsluta de utbildningarna, för att inte ytterligare bidra till inflationen av behöriga epidemiologer på arbetsmarknaden.
Visst finns det motsvarigheter inom andra områden också. Till exempel anti-vaxxers, new ageare och antroposofer som tror sig veta bäst när det gäller medicinska frågor, men inte i närheten av samma utsträckning som i det här fallet. De flesta skulle aldrig få för sig att kolla en informationsfilm om kirurgi för att sedan sätta igång att karva i sig hemma på köksbordet eller läsa en kort rapport om hur man flyger flygplan och sen kräva att få flyga sitt eget plan ner till Mallorca. Dit vi för övrigt inte ska resa nu. Sitt ner i båten för guds skull.
Men nu, nu ska vi till att ha åsikter om sånt vi inte kan ett jota om. Vi har läst en artikel här, sett en graf där. Läst en debattartikel om ditt och sett en namninsamling om datt.
I ärlighetens namn är det inte ens säkert att något av sätten som länderna hanterar coronakrisen på är rätt sätt. Det kanske skiter sig totalt i slutändan. För alla. Resident Evil 10! Ja, det finns värre zombiefilmer än den filmserien, men jag är för mesig för att titta på dem.
Så egentligen finns det bara en sak att göra: Låtsas att de olika skolorna om hur coronaepidemin ska bemötas är religioner och att det är upp till oss att välja vilken av dem som passar våra åsikter och värderingar bäst.
Varför tillhör inte jag de som sitter bakom sina datorskärmar och halvt i panik skriker om på vilka sätt Sverige agerar fel när det gäller hanteringen av coronaviruset? Jag lovar att det inte har att göra med nån slags förringande av krisen och konsekvenserna det lilla skitviruset har för mig och mina medmänniskor. Det var hemskt när min mamma dog för några år sen och jag kan därför tyvärr sätta mig in i hur hemskt det är för alla som har en närstående som lämnat eller riskerar att lämna jordelivet.
Den lilla, lilla kronbollen ställer verkligen till det och jag hoppas precis som alla andra att den försvinner snarast möjligt.
Det finns ett par olika sätt att bemöta coronaviruset och dess spridning på. Sverige har valt ett sätt som bland annat utgår från att människan är förmögen att ta ett eget ansvar och inte behöver hotas eller beordras till något för att agera omtänksamt mot sin omgivning. Sverige har valt ett sätt som går ut på att människor genuint vill varandra väl. Andra länder har agerat helt annorlunda. Vissa har utnyttjat sin makt som diktaturer, andra har fattat politiska beslut snarare än att basera sina beslut på experter. En del nationer har börjat se en minskning av antalet insjuknade medan andra befinner sig en brant nedförsbacke rakt åt helvete.
Jag har ingen som helst utbildning som gör att jag kan säga vad som är rätt eller fel. Gör Sverige rätt? Gjorde Kina rätt? Italien? Finland? USA? Who knows? Ok, USA gjorde inte rätt, det vet vi.
Så det enda jag kan göra är att välja vad jag vill tro på. Vilket tillvägagångssätt jag tycker känns mest empatiskt och som mest överensstämmer med min syn på människorna omkring mig. Ergo väljer jag att tro på att Sveriges tillvägagångssätt är det som passar oss bäst.
Det är ändå ingen som vet förrän efteråt, så varför inte välja det här?
Simon Vinokur,
Debattör