Aldrig 2015 igen!

Äntligen en statsminister som säger som det är. ”En sak ska vi vara väldigt klara över: vi ska aldrig tillbaka till 2015. Där kommer inte Sverige att hamna igen”, sade Löfven i en intervju i Dagens Nyheter häromdagen.

”Sverige kommer inte att ta emot lika många asylsökande nu som under flyktingkrisen i samband med Syrienkriget”, säger han.

Sverigedemokraterna har genom åren lyckats påverka Socialdemokraterna. Tack och lov. Inte nog med att Sverige inte tänker ta emot lika många flyktingar nu som då – vi vet det dessutom i förväg. Äntligen en regering som öppet och tydligt vågar begränsa asylrätten genom att i förväg avgöra hur många som kommer ha möjlighet att söka asyl här.

Och den där flyktingkrisen vi utsattes för förra gången är det faktiskt orimligt att vi ska utsättas för igen. Det var ju total systemkollaps då!

Ärligt talat: det är synd om oss som var tvungna att stå ut med flyktingarnas kris. Det är väl inte vår sak att påverkas av att människor i andra länder riskerar att mördas, våldtas, misshandlas eller bli sexslavar? Se bara på Finland under andra världskriget: det var minsann inga som flydde till Sverige då, bara för att vi råkade vara nära! Eller, jo, några få ungar tog vi ju emot. Ungefär 70 000. Men inga judiska eller romska flyktingar i varje fall, de var ju faktiskt tyskarnas ansvar. Trist för dem att de gasades, våldtogs och mördades, men seriöst: hur skulle det som hände där vara vårt ansvar?

Eller, i och för sig, några judiska ungar tog vi ju emot. 500 ungefär. Men inte några romer.  Skillnad på barn och barn redan då, så vi håller oss ändå till svenska traditioner nu. Men de var ju i varje fall inte muslimer! Eller, det är inte alla i Afghanistan som är muslimer, men det är väl sak samma: de får väl ta sin konflikt med talibanerna själva? Varför ska vi bry oss? Och de ensamkommande ungarna som flydde hit från Iran, Afghanistan och Pakistan: de är ju vuxna nu. Hem och slåss med er! Right? Det finns ju stenar att kasta på talibanerna, hur svårt kan det vara? Nn kanske till och med kan hitta en pistol. Du och jag hade mosat talibanerna om vi åkt dit. I varje fall hade jag det. Jag har spelat Call of Duty. Hur svårt kan det vara då?

Ge mig en sten!

Det var i varje fall hårt att vara svensk 2015. Allt fick ju stänga ner. Systembolaget fick slut på sprit, sjukhusen sköts i sank, läkarna var tvungna att fly landet. Vi hade ingen fungerande poliskår för snutarna var de första som mördades, människor slog sönder alla butiker i brist på mat och vatten. Kollektivtrafiken stod stilla och ni minns väl hur Stockholm såg ut före och efter? Våra pensionärer var tvungna att bygga upp allt med sina bara händer. Det är alltid de som åker på att bygga landet. De med barn fick gömma sig och de sina i skyddsrummen, alltmedan bomberna föll utanför. Jag minns en händelse extra väl: jag var på Arlanda när krisen satte in och mängder av svenskar försökte fly genom att hänga sig fast på SAS-plan som desperat lyfte från startfälten för att inte trampas sönder av alla miljontals stockholmare som såg flyget som deras sista väg bort härifrån.

Vi måste verkligen se till att inte hamna i samma hopplösa situation som 2015!

Statsminister Stefan Löfven, utrikesminister Ann Linde, justitie- och migrationsminister Morgan Johansson med flera – vad i herrans namn är det för fel på er? Att så få flyktingar som möjligt når Sverige är inget att vara stolt över. Skäms på er! Sluta bete er som om ni vore sverigedemokrater. En gång i tiden var Sverige en humanitär stormakt. Det var vad vi var kända för utomlands. Inte som nu, när det bästa ni har att komma med är att avhumanisera afghaner och vräka ur er: ”vi ska aldrig tillbaka till 2015”.

Debattör,
Simon Vinokur
Obs! Jag anser att flyktingkrisen är flyktingarnas kris, inte vår. Och att ta emot så få flyktingar som vi gör nu är helt galet, vi behöver hjälpa fler.

Jag menar att klaga

Jag menar inte att klaga, men vädret är på tok för fint. Utom imorgon då det kommer vara för dåligt.

Mitt jobb är uselt betalt, men det är visserligen rätt kul, vilket gör det förvirrande svårt att avgöra om jag gillar det eller ej – vilket suger. En av mina Modesty Blaise tidningssidor som sitter runt mina dörrkarmar trillade ner härom dagen och jag glömde ta med ett viktigt klistermärke till min båt när jag var där sist.

Apropå min båt så gick motorn sönder i onsdags och jag trodde den skulle explodera – vilket den inte gjorde. Vilket suger, för hade den exploderat så hade jag nog fått ut pengar för båten på försäkringen. Nu måste jag istället betala för lagningen. Dessvärre blev det lite av en antiklimax, för motorn var tydligen inte trasig. Jag hade bara råkat sätta två olika sladdar på varandras plats, så startmotorn och generatorn gick på högvarv. Det kostade 800 kronor istället för 120 000 kronor, vilket en ny motor hade gått på. 800 kronor är ju jättebra, men det är jobbigt mycket för min nuvarande ekonomi. Min ekonomi suger förresten. Inte för att klaga, men den är skit. Eller, någorlunda skit. Men jag har i varje fall en båt – det är inte alla som har det. 

Min hund fick diarré nyligen. I min båt. På mina båtdynor. Nu är dynorna rena, men blixtlåsen var trasiga, så vi fick sprätta upp dem. Inte för att klaga, men det blir jobbigt att sy tillbaka dem.

Nu är det Prideveckan. Min miniboss på jobbet satte upp en Prideflagga i fläkten. Hur fint som helst. Inte för att klaga, men den fladdrade inte. Apropå jobbet så funkade inte tutan i min bil. Frustrerande. Jag körde dessutom på ett gupp så jag slog huvudet i taket. Min miniboss är inte liten och inte elak – vilket suger, för annars hade jag kunnat störa mig på henne, vilket hade gjort att jag kunnat klaga på henne med. Nu gör hon mig glad istället, vilket såklart inte är bra om jag hade velat vara irriterad på jobbet. Vilket jag inte vill. Vilket innebär att jag inte har något att klaga på gällande just detta. Vilket suger.

Apropå gupp så är det krig i Afghanistan. Det suger. Särskilt för de som bor där. Och för de som Sverige vill skicka dit. Fast nu deporterar inte Sverige folk dit längre. Vilket suger, eftersom det inte var Sveriges beslut. Inte för att det inte är bra att beslutet fattades, men det borde varit Sveriges beslut, inte Afghanistans. 

Jag menar inte att klaga, men jag önskar jag gjorde mer för de ensamkommande som fortfarande är kvar här. De flesta som bor i Sverige gör för lite för flyktingarna som finns här i landet. Vilket suger. Det som suger mest är att riksdagspartierna inte gör tillräckligt för flyktingarna här i landet. Men ingen här går utan ansvar. Inte du, inte jag. Vilket … suger? 

Jag köpte en meny på McDonalds på väg hem efter jobbet. Det visade sig att kall McDonaldsmat är ännu värre än varm. Min hund hade nog gillat maten, men han är dålig i magen och äter inte människomat. 

Inte för att klaga, men idag läste jag att Historiska museet vägrar lämna tillbaka samiska kvarlevor som staten har stulit från samiska gravar. Jag skäms inte å Sveriges vägnar, det är inte min sak att skämmas för vad andra gör eller inte gör, men är jag tyst så är jag en del av problemet – så jag klagar. 

”Man ska inte klaga”, brukar folk svara när man frågar dem hur de mår. Jag håller inte med om det. Man måste klaga ibland, annars vet ingen vad man varit med om – eller är med om, eller hur man mår. Om ingen klagar får ingen reda på vad som är fel. Om jag inte hade klagat så hade ingen fått reda på att motorn behövde lagas eller att lönerna borde vara bättre. Om ingen klagar kommer inget göras för klimatet, alla ensamkommande kommer deporteras, tutan i bilen kommer aldrig fungera, samernas kvarlevor lär aldrig begravas igen, hundens mage skulle fortsätta må uselt, Sveriges lagstiftare skulle fortsätta lagstifta mot fattiga, flyktingar, arbetslösa och aldrig laga bilvägarna så jag slipper slå huvudet i taket igen.

Om ingen klagar skulle människan fortfarande inte veta hur man gör eld, för ingen skulle veta att folk frös. 

Jag menar att klaga. Testa du med.

Debattör,
Simon Vinokur