Månad: juni 2019

Judiska samfund, skolor och ålderdomshem tvingas själva ordna diverse säkerhetssystem för att människor inte ska råka illa ut.

Antisemitismen har gått så långt att många av oss judar döljer sin identitet för omgivningen, skriver Simon Vinokur.

Vem ser till att vi judar som lever i Sverige är säkra? Vem ser till att de som vill krossa, skjuta och bränna oss inte lyckas med det?

Judar tillhör en av Sveriges fem nationella minoriteter. Det betyder sammanfattningsvis att vi har rätt att leva som judar i Sverige. Vi behöver inte assimileras, vi har rätt att lära oss jiddish och vi har rätt att inte behöva gömma oss.

Trots det har det gått så långt att många judar döljer sin identitet för omgivningen. En judinna skrev på Facebook i dag att ”i går bad jag med sorg i hjärtat min yngsta dotter att helst ta av sin davidsstjärna då hon är på stan, inte bara stoppa in den innanför tröjan”.

LÄS MER: Brandbomber kastade mot synagogan i Göteborg

”…inte bara stoppa in den innanför tröjan” är egentligen det som säger mest av hela den kommentaren. Många judar brukar gömma sig, vi behöver göra det för att landet Sverige inte skyddar oss mot de reella hot antisemitismen och antisemiterna utgör. Men det finns grader av kamouflage. Att ta av sig davidsstjärnan helt är att gå långt.

Jag börjar förstå vad min mamma och min mormor var så rädda för, nämligen en indirekt statssanktionerad antisemitism

Judarna tvingas ansvara för sin egen säkerhet

Trots att vi lever i en demokrati så är det judiska samfundet tvunget att själv ordna diverse säkerhetssystem för att dess deltagare inte ska råka illa ut. Den judiska grundskolan i Stockholm har ordnat en ständigt övervakad säkerhetssluss som man måste passera för att få komma in. Det blir såklart krångligt för vänner och anhöriga att hämta barn från skolan då de först blir tvungna att svara på diverse säkerhetsfrågor, men barnen är åtminstone säkra. Innanför slussen.

När jag går till judiska centret för att köpa ljus till chanukian så måste jag ta mig igenom samma säkerhetssluss, så det gäller att inte ha bråttom.

Det judiska ålderdomshemmet i Stockholm, fullt av äldre människor av vilka flera har upplevt Förintelsen, är även det tvunget att ordna sin egen säkerhet. Någon vidare hjälp från staten får de inte. Så även ålderdomshemmet skaffade sig en kameraövervakad, ständigt bevakad säkerhetssluss, så att de som lever där ska vara säkra. Åtminstone innanför slussen.

Ibland vill lite yngre judar hålla gemensamma fester, vilket så klart är helt okej i Sverige. Det finns inga lagar mot att de ska få festa, men det finns inte heller något skydd från rättsväsendet så ungdomarna får välja mellan att inte festa eller att helt enkelt ordna någon slags egen vakt utanför festen. Utifall att någon skulle få för sig att attackera dem, till exempel med molotovcocktails. Samma gäller judarnas heliga byggnad, synagogan. Även den är tvungen att vaktas av församlingens egna vakter.

Judiska föreningen lades ned efter hot

Här och där i landet så är det ännu lite krångligare. I Malmö får de judiska lärarna inget skydd från rättsväsendet eller staten så flera av dem vågar inte berätta att de är judar för eleverna. Eftersom de inte kan ha egna vakter med sig till jobbet så är deras arbetsmiljö allt annat än trygg. I Umeå valde rättsväsendet att inte skydda den judiska föreningen som fanns där, vilket nazister och rasister insåg och därmed enkelt hotade judarna så mycket att den judiska föreningen blev tvungen att lägga ner sin verksamhet.

Det här är alltså Sverige 2017. Landet som tyvärr börjar få mig att förstå vad min mamma och min mormor var så rädda för, nämligen en indirekt statssanktionerad antisemitism. När staten inte ens bidrar med skydd i ett samhälle där antisemitismen är så stark som här, då är det kanske som judinnan på Facebook säger: ”Ta av dig davidsstjärnan, visa inte vem du är.”

Av Simon Vinokur

Judisk debattör

Kritiken mot nazistdemonstrationen vid synagogan i Göteborg är ingen symbolfråga – det är en säkerhetsfråga, skriver Simon Vinokur, tredje generationens Förintelseöverlevare.

Det pratas mycket om att nazister och antisemiter utgör ett stort hot mot judar, men vad jag tycker saknas i debatten är en förklaring på varför protesterna mot nazisternas demonstration den 30 september inte är en symbolfråga utan en säkerhetsfråga och som förklarar vilken effekt Förintelsen och nazismen haft på många judar.

Vi vet allihop att det var hemskt i koncentrationslägren. Vi har alla sett foton på människor så magra att man inte förstår var deras mänsklighet faktiskt fick plats. Vi har sett foton på högar av mördade judar, av skorstenar där flera miljoner människors själar bolmade i väg mot vad vi bara kan hoppas var en bättre tillvaro. Vi har sett filmer som Schindlers list och läst böcker som Anne Franks dagbok, men för de allra flesta har dessa bilder och texter varit korta parenteser i deras liv. Ett skolarbete, en dokumentär på kvällskvisten, en bok att fördriva tiden med på semestern.

Många har dolt sitt ursprung

För människor som var där, både före, under och efter koncentrationslägren så var det inga parenteser. Många av dem levde resten av sina liv så traumatiserade av vad de upplevt att de ändrade hela sina liv, sina traditioner, för att ingen någonsin skulle kunna få reda på vilka de eller deras barn faktiskt var.

Många av första generationens Förintelseöverlevare, som min mormor, avsade sig utåt sett sin judiskhet. De konverterade, lät sina barn växa upp med en annan slags gud och med andra seder. De lät sina barn konfirmeras och de låtsades hela eller delar av sitt liv att de inte tillhörde det folk som stora delar av Europa velat förinta.

Min mamma var en av de andragenerationare som växte upp kristet. Hon döptes, konfirmerades och förstod inte förrän i sina övre tonår att hon och hennes mamma var judinnor. Jag växte upp med ett trauma så starkt att jag inte ens vågade skicka channukkakort i kuvert till mormor. Någon kanske skulle hålla det mot ljuset och läsa vad det stod.

I min mammas generation har många varit nästan lika rädda för upptäckt som deras föräldrar varit. Jag vet andragenerationare som är oroliga att folk ska se på dem att de är judar. Inte för att de bär några judiska kännetecken utan för att de känner det som att deras judiskhet ska lysa igenom. Som om det stod ”jude” med stora bokstäver på deras bröst eller ryggar.

Mamma var ständigt orolig för upptäckt

Jag är tredjegenerationare. Jag växte upp med en mamma och pappa som stod för att de var judar, även om framförallt mamma var orolig för att upptäckas hela sitt liv. Hon avgjorde när och var det var okej att avslöja den stora hemligheten. 

Jag gjorde likadant tills för några år sedan. Min tonårstid, 90-talet, var ett ständigt sicksackande från ena trottoaren till den andra, för att undvika de människor jag upplevde utgjorde ett hot om de såg på mig att jag var jude. Mitt halsband med en davidsstjärna på var ena minuten utanför tröjan och nästa gömd under den. Alla människor var potentiella hot.

I dag är jag öppen med att jag är jude, åtminstone offentligt. Privat är jag fortfarande noga med att granska min omgivning innan jag nämner att jag är det. Jag behöver estimera vilka som är potentiella hot och i så fall hur stora.

Min, min mammas rädsla och begränsningarna i våra liv beror på det mina far- och morföräldrar var med om när nazister mördade sig igenom deras familjer och under lång tid förvägrade dem deras mänsklighet.

Judarna i Göteborg känner skräck

När vi i dag talar om att judar i Göteborg kommer vara rädda när nazister demonstrerar intill synagogan, då är det den rädslan vi talar om. Första, andra- och tredjegenerationarna i Göteborgs synagoga kommer inte vara rädda på samma sätt som du är rädd när du går hem en mörk, sen kväll. De kommer känna skräck in i benmärgen. Jag menar inte att förringa din rädsla, jag menar att förklara vår.

Att kritisera Polismyndigheten för att den har planerat in en nazistisk demonstration i anslutning till en synagoga är inte en symbolfråga utan en legitim demokratisk förväntan på att judar i Sverige ska slippa återuppleva en del av de kränkningar som judar utsattes för under Hitlers tid vid makten.

Av Simon Vinokur

Tredje generationens Förintelseöverlevare

Låt nazisterna samlas, hissa sina flaggor och skylta med sina symboler. Låt dem skrika sig hesa i sin iver att rensa sin omgivning från de människor de tycker är fel. Men låt då polisen direkt utföra sitt uppdrag att skydda alla människor i Sverige från hot och rädsla för människor som har samma värderingar och åsikter som Hitler.

Enligt Polismyndighetens hemsida har alla rätt att demonstrera så länge demonstrationen i sig inte utgör ett hot mot ordning eller säkerhet. Polisens tolkning av innebörden i de undantagen är inte nödvändigtvis fel, men tack och lov har vi fler lagar i Sverige än Regeringsformen. Till exempel lagen om hets mot folkgrupp.
Polismyndigheten säger sig nu ha insett att symboler kan vara nazistiska även om de inte användes av nazisterna under andra världskriget, men med tanke på att tyrrunan som är Nordiska motståndsrörelsens logga faktiskt bars av nazisterna som symbol för att de gått i Reichsführerschule, av Förbundsrepublikens central för politisk upplysning kallad “läroanstalt för massmord”, så behöver man inte ens fundera över om den är nazistisk eller ej.
Nordiska motståndsrörelsen är en uttalat nazistisk organisation. Det konstaterar även Erik Nord, polisområdeschef i Storgöteborg, men trots det har han valt att ge dem demonstrationstillstånd.

För några dagar sedan lade Polismyndigheten upp ett flygblad till medlemmar i NMR på sin hemsida där den informerar nazisterna om hur de ska demonstrera utan att åka fast för hets mot folkgrupp. Inför demonstrationen ska flygbladet även delas ut till nazisterna. I mina ögon är det som om Polismyndigheten informerat dem om hur de ska begå brott utan att kunna gripas, precis som om de bestämt sig för att tipsa våldtäktsmän om hur de bör våldta utan att åka fast. I flygbladet står det “använd inte emblem, tecken eller andra attribut som kan uppfattas som ersättningssymboler för t.ex. hakkors eller andra nationalsocialistiska symboler”, så poliserna borde gripa alla som bär en NMR-logga.

Nazismen är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och denna brutala folkmordsideologi bygger på idén om den ariska “rasens” påstådda överlägsenhet, alltså borde själva deltagandet i NMR:s demonstration i sig kunna vara hets mot folkgrupp och alla i NMR:s demonstration bör kunna gripas eftersom demonstrationen de deltar i är arrangerad av en nazistisk organisation i syfte att sprida nazistiska värderingar. Erik Nords resonemang är problematisk då han tycks vilja följa vissa lagar (demonstrationsfriheten) men strunta i andra (hets mot folkgrupp). Det lär knappast ha undgått någon att nazister både tillåts att demonstrera och att fullfölja sina demonstrationer i Sverige. Vi har alltså en polismakt som säger sig värna våra lagar men som selekterar vilka lagar de finner värda att ställa sig bakom. Hur ska en demokrati kunna ha en grundlag som låter precis vilka grupper som helst demonstrera när samma demokrati väljer att inte följa de begränsningar som finns i yttrandefriheten?
Låt Erik Nords ord vägleda poliserna i sitt beslut om demonstrationstillstånd för nazisterna. Låt nazisterna samlas, hissa sina flaggor och skylta med sina symboler. Låt dem skrika sig hesa i sin iver att rensa sin omgivning från de människor de tycker är fel. Men låt då polisen direkt utföra sitt uppdrag att skydda alla människor i Sverige från hot och rädsla för människor som har samma värderingar och åsikter som Hitler – mannen som var ansvarig för historiens mest välplanerade och strukturerade folkmord. Låt polisen gripa dem utan dröjsmål.
Erik Nord, visa att vi gör rätt i att lita på dig nu när du gett nazisterna demonstrationstillstånd.

Simon Vinokur
Debattör