”Vad tycker ni om judarnas framtid i Sverige?”
Om man försöker kamouflera sitt judehat genom att kalla judar för zionister, om man jämför Israel med Nazityskland, om man använder ord som ”blodtörstiga israeler” eller andra ord som traditionellt används inom antisemitismen, då är man ute på tunn is.
Idag är det spännande att vara jude i Sverige. Man vet aldrig vad som kan komma att hända och man vet inte vad man vågar säga och var.
Så vad hände, vad är det som skiljer den här veckan från den förra? Egentligen ingenting, inte här och inte något som har med judar att göra, men det spelar inte alltid någon roll. Det som har hänt är att en israel vann en musiktävling och ett stort land långt bort valde att flytta på en ambassad i Israel vilket ledde till gränsattacker och död. Jag sörjer med de dödas familjer och vänner.
Att det saknar logik att ge sig på Israel för något ett annat land gjort tycks irrelevant, tycka vad man vill om Israels regim, men på ett sätt är den uppblossade konflikten och musiktävlingen oerhört intressant för oss judar här i Sverige.
”… det är ju för fan sionisterna som går i Hitlers fotspår”, ”… palestinier utgör inget hot mot någon … de styr inte några centralbanker …”, ”…de blev inte utsatta för någon ”förintelse”…”. Hoppen går snabbt från grov antisemitiskt färgad kritik av Israel över till judar och konspirationsteorier om en påstådd judisk offerroll vars syfte är att vinna fördelar gentemot omvärlden. Påhittade siffror om hur många människor Israel dödat är idag lättare att komma över i sociala medier än det är att komma över recept på hårdkokt ägg.
Så vad är problemet för oss judar? Generellt sett så är många av oss fullt medvetna om vad antisemitism kan leda till. I judiska grupper ställs frågor som ”Vad tycker ni om judarnas framtid i Sverige?” och uppgivna suckande citat av orden ”sionister” och ”förintelse”, bägge inom citationstecken. Alla vet vad orden betyder och alla är mer än väl medvetna om att det om det går för långt kommer innebära ett val kring huruvida man ska stanna och slåss eller fly till andra länder, exempelvis Israel, för även om landet nu styrs av en rätt extrem höger och även om landet ligger i konflikt med några judehatande regimer så finner många Israel tryggare än de finner Sverige vara. Visst, i Sverige är risken för bomber och raketer minimal, men i Israel så kan man berätta var och när man vill att man är jude, för folk runt omkring en kommer inte misshandla eller hota en för det.
Sist konflikten blossade upp mellan Palestina och Israel så kastades det brandbomber i Sverige och palestinier och vänsteraktivister skrek antisemitiska slagord. Vi var apor som skulle skjutas. Liknande händelser tenderar att ske varenda gång det blossar upp mellan länderna. Nu skedde det till och med för att en israel vann en musiktävling.
Men ”kritik av Israel är väl inte antisemitisk”? Det kan man fråga sig och svaret är i ärlighetens namn att det beror på hur kritiken ser ut. Om man sprider hat och kritik mot Israel för att landet deltar i Eurovisionsschlagerfestivalen trots att det inte ligger i Europa men låter bli att kritisera Turkiet som inte heller gör det, eller Australien för den delen, ja då är man ute på djupt vatten, för varför väljer man att kritisera just Israel? Det Israel gör är inte värre än det Turkiet gör och att Israel inte bör vara med i Schlagerfestivalen på grund av var landet ligger på kartan medan man tycker att det är ok att Australien är med, ja då är man också ute på djupt vatten.
Personligen ser jag fram mot att den pågående antisemitiska hatstormen ska lägga sig så jag kan få en paus i att attackeras för min etnicitet. Nu hör jag de antisemitiska spökena viska ”tycker du att du är attackerad? Tänk på palestinierna!” och så är vi tillbaka på ruta ett. Jag är svensk medborgare, inte israel och vill inte hatas för eller jämföras med något jag inte haft med att göra.
Simon Vinokur, judisk debattör