Den här debattartikeln fick jag publicerad i Metro 16 Dec 2016, bilden, bildtexten och till viss del layouten är hämtad från den.
Det är helt i sin ordning att skänka det där myntet som legat orört i fickan sedan en månad tillbaka, skriver Simon Vinokur.
Ibland känns det som att man hört och läst allt om de som tigger, men tänk om det inte är sant!
Simon Vinokur har pratat med människor som arbetar med tiggare från bland annat Rumänien. De romska migranterna firar i regel inte jul som vi i Sverige, vill man ändå ge en julklapp är det bäst att skänka en peng dagen innan de flesta tiggarna reser hem den 20 december, berättar han.
När de rumänska romerna började komma hit för några år sedan möttes de med misstänksamhet. Det rapporterades om att de var offer för trafficking och folk rekommenderades att inte hjälpa dem. Det visade sig snart att det var fel. De som hade kontakt med de som tigger började berätta om en annan verklighet; de var här på eget initiativ eftersom de inte kunde vara kvar hemma och samtidigt försörja sina familjer. De hade helt enkelt bättre möjligheter här i Sverige, tiggandes pengar och utsatta för hot och hat, spott och spe.
Så vi började skänka pengar och mat. Vi brydde oss om dem som tiggde. Vi pratade med dem, engagerade oss. Precis som när flyktingvågen sköljde över oss ansträngde vi oss och tog ansvar, men precis som när flyktingvågen kom vande sig människor vid situationen medan regering och riksdag började motarbeta de utsatta människorna.
Jag tror att vi inte klarar av att känna skuld så länge, att det är därför människan vänjer sig vid obehagliga företeelser. Vi orkar inte känna skam eller otillräcklighet för länge, så tiggarna vi passerar på väg in i affären eller på trottoaren i stan blev rekvisita i vår stressade vardag. Avhysningarna intensifierades och vi slutade se de som satt och tiggde, slutade ta oss tid att prata och hjälpa. När jag pratar med människor som arbetar med EU-migranterna berättar de att när vi var som mest engagerade brukade många tiggare få upp till 100 kronor en vinterdag. Ibland upp till 150 kronor, men sen berättar de hur de ser att romerna som tigger i dag inte får mer än 30–70 kronor om dagen. Pengarna räcker inte till att köpa varma kläder, de räcker knappt till att överleva eller till deras barn som de behövt lämna hemma, bland annat på grund av att de ofta inte får gå i skolan i Sverige. Så vad ska de göra?
Jag frågade även de som arbetar nära EU-migranterna om det är någon vits att lägga bara en krona eller två i en tiggares kopp. Hur stor skillnad gör det? No klyschor allowed. Och hur är det med julklappar till deras barn? Har de råd med klappar och hur är det med kläder för oss som vill skänka det? Vad behöver de mest och vad behöver de minst?
Svaret jag fick var att jo, en krona eller två gör skillnad. De sa att merparten av pengarna folk skänker är just enkronor. Det är alltså helt i sin ordning att skänka det där myntet som legat orört i fickan sedan en månad tillbaka.
Vad gäller klappar så firar de romska migranterna i regel inte jul som vi i Sverige utan det bästa sättet att hjälpa deras barn att få en god jul är att skänka till exempel en hundralapp dagen innan de flesta tiggarna reser hem den 20 december. “Pengarna lär gå till en julmiddag för en hel familj”, berättar de jag pratat med. Vad gäller kläder så är strumpor, underkläder, jackor och skor viktigast. Minst viktigt är helt enkelt sommarkläder.
Nu måste vi göra vad vi kan för att se och hjälpa de som tigger. Det är ju ändå jul snart, högtiden då Jesu födelse firas, mannen som delade bröd med de fattigaste. God jul, glad helg och glad chanukka!
Simon Vinokur
Om debatten
• Majoriteten av de som kommer till Sverige och tigger på gatorna är personer som redan är marginaliserade av samhället (även i sitt hemland). Många av dem är romer från Rumänien.
• Efter ett beslut från skolinspektionen i januari i år har EU-medborgare rätt till skolgång om de vistats i Sverige mer än tre månader utan fast försörjning och bedömts som papperslösa. Men alla kommuner erbjuder inte utbildning eftersom de tycker lagstiftningen är svårtolkad.
Stadsmissionen, Skolinspektionen, SVT, DN