Ett samhälle är segregerat på många olika sätt. Vi har inte råd att låta det offentliga samtalet enbart handla om inkludering av invandrare, skriver Simon Vinokur.
Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.
Sverigedemokraternas framgångar de senaste åren visar det med all tydlighet – människor överallt känner sig utanför.
De har av olika anledningar svårt att skaffa sig utbildning och bär med sig värderingar från sina uppväxter som inte alltid går hand i hand med de mänskliga rättigheter vi svenskar säger oss värna.
Det handlar om de som säger sig stödja SD. Svenskar som kanske aldrig varit utanför sin hemort eller som hoppade av skolan efter nionde klass (eller måhända ännu tidigare). Svenskar som trots att svenskan inte är hotad kämpar så knogarna vitnar för rätten att få använda sitt språk, men som paradoxalt nog varken kan stava till “svenska” eller “Sverigevänner”.
Men det handlar också om oss storstadsbor som många gånger inte har den blekaste aning om var till exempel Tingsryd eller Stenungsund ligger (jag fick googla) eller som aldrig har varit mer än på genomfart genom ett samhälle med färre än hundratusen invånare. Än mindre varit på en bondgård eller i en gruva.
Vet ditt barn att köttfärsen i fredagstacon växte upp på någons gård eller att metallen i hemnyckeln har en historia redan innan den hamnade i bandet runt halsen?
Det kanske handlar om klasskillnader, om olika förutsättningar och förväntningar, men oavsett varför vi svenskar är så ointegrerade så är det något vi måste göra något åt, både på kort och lång siktigt, för annars händer sånt här. Personer som aktivt väljer att stoppa huvudet i snaran utan att tänka en gång till på varför de stödjer ett parti som inte är bra för någon, varken för dem själva eller sina nära och kära.
Precis som att vi inte har utrymme att slita så mycket på miljön som vi gör så har vi inte råd att låta det offentliga samtalet handla om inkludering av invandrare varenda gång ämnet integration dyker upp. Inte för att det inte är viktigt, men ett samhälle är segregerat på så många olika sätt.
Om jag får sia så lär Sverigedemokraterna rinna ut i sanden inom några år, bland annat för att den ekonomiska kris som partiet utnyttjat för att få röster numera är en ekonomisk framgång och för att vi människor inte orkar med starkt emotionellt engagemang alltför länge och SD behöver att deras väljare agerar och tänker i affekt. Det är bara att se på hur länge vi orkade engagera oss i flyktingkrisen eller i de som tigger.
Historien upprepar sig och vi måste förebygga SD 2.0 så gott det går. När den upplagan dyker upp om trettio år eller så, då måste vi vara förberedda och leva i ett samhälle som inte går på den lättkonsumerade hatretorik som rasismen är så duktig på att leverera. Så vi inte hamnar där vi är idag, eller ännu värre där vi var för ungefär sjuttiofem år sen. Och allt vi behöver göra är att se till att vi svenskar integreras. Med varandra.
Simon Vinokur, debattör