Här lägger jag upp alla mina debattmemes, även om jag inte håller samma tempo här som på min Facebooksida, Simon Vinokur Debattör.
Debattmemes
Judar, samer och svenskhet /VIDEO/
Jag är stolt över mitt land /VIDEO/
Vilket Sverige vill jag se?
”Sluta skriva om sånt du inte tycker om”, var en standardkommentar i sociala medier innan valet när man kritiserade ett av de åtta riksdagspartierna. ”Skriv om sånt du tycker är bra istället och sluta ha åsikter om olika partier”.
”Det är odemokratiskt!”
Det är såklart inget konstigt i det. Det parti som försvarades är ju mot bland annat pressfrihet, så det är fullt logiskt att även deras följare ser debatt och motargument som hot, men nu när valet är över och nästan alla röstberättigade inte röstade på det partiet så är det nåt intressant som händer. Det är nämligen två partier som har massor med företrädare som vill samarbeta med det. Det har till och med gått så långt att man inte vet om partiet i fråga kommer få oproportionerligt mycket makt, bara för att några andra partier tror sig kunna kontrollera det där partiet som inte tycker om pressfrihet.
Det kanske är läge att skriva vad det är jag vill, istället för tvärtom. Vilket samhälle vill jag se?
Jag tycker det är viktigt att det land jag lever i låter alla medborgare och alla nykomlingar leva som de vill leva. Så länge de inte bryter mot lagarna såklart. Jag tycker om att Sverige låter folk tro på vilken gud de vill, om de nu känner att de behöver tro på en gud, och att de som inte tror på en eller flera gudar får låta bli att göra det om de så vill.
Jag tycker om att man i mitt Sverige får skriva debattartiklar om nästan vad man vill, och jag tycker om att man får kritisera debattartiklar som man tycker är skit. Så länge man håller sig inom lagens råmärken såklart. Och jag tycker om att man i Sverige förstår att man inte behöver skriva eller säga allt som är lagligt bara för att det är lagligt. Eller, de flesta förstår det i varje fall.
Det är viktigt för mig att alla i Sverige inte ser likadana ut, bär likadana kläder eller bara pratar samma språk. Jag tycker det är bra att vi inte har krav på assimilering i Sverige.
I mitt Sverige är det lika rätt att vara same, jude eller muslim, kristen eller ateist. I mitt Sverige är alla lika svenska, oavsett vilken hudfärg, religion eller etnicitet man har. Det enda som behövs är ett pass med ”Sverige” ifyllt som nationalitet. Att det finns människor i Sverige som inte ser sig som svenskar trots passet är också nåt som är helt ok, men just den där biten om att inga politiker ska ta sig rätten att bestämma åt folk, den biten är en av många favoriter i mitt drömsverige.
Idag var jag i synagogan i Stockholm. Dit vill jag kunna gå även i framtiden, men helst inte med piketpolisbilar utanför. Det vore tveklöst så mycket bättre om det inte skulle finnas ett så tydligt hot mot judar att de där poliserna behöver sitta utanför och hålla koll på potentiella antisemiter som vill attackera oss. I mitt Sverige behöver inte samer känna igen mönstren i retoriken från de som hatar dem och kurderna behöver inte bestämma sig för om de ser sig som svenskar eller ej.
För mig är det viktigt att de partier som sitter i riksdagen ägnar dagarna åt att kämpa för demokratin och att de inte behöver lägga krut på att motarbeta mörka krafter som annars så lätt får fäste i det allmänna.
Jag vill ägna mina debattartiklar åt att motarbeta partierna i Alliansen, vilka jag har väldigt svårt för, istället för att behöva lägga all energi på att ställa demokrati mot antidemokrati. Jag vill leva i ett Sverige där jag inte behöver kämpa för demokratiska partier jag skyr som pesten, bara för att de är hästlängder bättre än partier som vill skapa ett Sverige som påminner om Iran eller Ungern.
Nu har jag skrivit vad jag vill. Vad vill du?
Simon Vinokur, krönikör
Mina planer för världsherravälde
Hur judar styr världen
I konspirationsteoriernas värld skulle jag kunna vara den ende juden som av någon för mig outgrundlig anledning inte får vara med och planera för världsherraväldet. Jag känner nästan inga andra judar, men de jag träffar säger att de inte heller får någon information om när och var styrelsemötena är. Det kan ju vara så att de ljuger, men jag har inte lyckats klura ut varför.
Jag har funderat mycket på hur vi styr världen, media och bankerna och varför jag är så fattig som jag är. Min mamma dog nyligen och det mest värdefulla jag fick i arv av henne var foton och minnen. Hon kanske hade pengar på Caymanöarna eller nåt sånt, jag har faktiskt inte kollat upp det. Det skulle kunna vara så att man måste ha uppnått en viss ålder för att få ta del av styrelseinbjudningarna, men enligt judisk tradition blir en pojke vuxen när han är tretton år, så det känns rimligast att gränsen borde gå där. Jag är över tretton år så jag borde kvala in.
Som jude är jag väl informerad om vad jag och mina släktingar har gjort och gör. Jag vet till exempel att det var mina judiska förfäder som uppfann demokratin (för att lura folk att vi är förföljda), televisionen (för att sprida propaganda) och porren (who knows why). Åtminstone den mer perversa porren. Jag har inte riktigt klurat ut vilken del det är.
Vi ligger tydligen bakom Förintelsen också (för att ni andra ska få dåligt samvete och ge oss fördelar). En del av de här “uppfinningarna” är jag såklart stolt över, medan andra känns lite si och så. Jag har ju en hel del släkt som gick åt i Förintelsen, så just det var väl inget jag tycker var så bra att ligga bakom. Men alla gör vi misstag ibland, även vi som styr.
Som den gode medborgare jag är vill jag förresten passa på att varna dig för att ha krukväxter hemma, vi har nämligen genmanipulerat dem så att vi kan avlyssna er. Antar att det är så vi gör för att veta hur vi bäst ska styra era liv. Även där känner jag mig utanför, då jag inte fått reda på hur jag ska gå tillväga för att kunna lyssna på vad ni säger hemma.
Jag har en vän som fick reda på att hon var judinna genom att nån kallade henne “jude” på ett språk där det ordet är en förolämpning och när hon kom hem och berättade det för sina föräldrar så sa de att “det är du ju!”. Hon var bara ett litet barn när det hände, men det är ändå bra för oss judar att vi har människor omkring oss som vet att vi är judar, så vi inte glömmer det.
Min mamma berättade för en arbetskamrat att hon var judinna och fick höra att det visste han redan, för det hade han sett på mammas öron. Jag vet såklart att det syns på våra näsor, men alltid lär man sig nåt nytt.
Vi judar har många konstiga saker för oss, men jag antar att det är en del av charmen med judar. I ett land för inte alltför längesen kom en hedervärd kvinna på att ägarna till bilar med registreringsskyltar som innehöll en viss bokstav och en viss siffra var judar och för att de andra människorna i hennes omgivning inte skulle behöva stå ut med våra kidnappningar av deras barn så misshandlade hon ett gäng av bilägarna innan hon åkte fast. Ärligt talat är jag
tveksam till om bilägarna faktiskt var judar, men siffror ljuger inte, eller hur?
Det där med att kidnappa barn är ett erkänt judisk fenomen. Har man en gång mördat Guds son så är såklart inte steget till att kidnappa barn så långt. Vi använder barnens blod i vårt påskbröd, eller åtminstone påstås det att vi gör det. Personligen tycker jag det låter konstigt med tanke på att vi inte äter blod och att påskbrödet är vitt, dessutom har jag aldrig gjort nåt sånt och då är vi tillbaka där jag började: jag känner mig utanför och den här texten kanske kan ses som ett rop på hjälp. Hörni alla judar som styr, varför får inte jag vara med?
Simon Vinokur, judisk debattör
Agera källkritiskt
EN ÖNSKAN:
Det som sker på Facebook, alltså delningar, likes, kommentarer och inlägg, är lika verkligt som om du hade sagt något ”i verkliga livet”. Om du läser eller ser något på nätet som du inte vet vilken källan är så kolla upp källan innan du sprider det du ser vidare.
Granska det du läser, eller ser, källkritiskt innan du delar det vidare! Ja, det kommer kräva en del tid och energi av dig, men faktum är att bara för att det går att dela och kommentera 20 inlägg på fem minuter så betyder det inte att det är lämpligt att göra det. Du kan plocka ihop 20 avokado på 1 minut i affären, men du hade kommit hem med en massa omogna eller övermogna avokados i så fall. Alltså gör du inte det, för det är olämpligt.
Om du går på stan och hör någon du inte vet vem det är påstå något, hade du då sagt det du hörde till dina vänner och presenterat det som fakta?
Jag vill i ärlighetens namn inte få upp inlägg i mitt flöde som kommer från suspekta källor som uppenbarligen inte har granskats innan de delades.
Jag vill inte behöva granska dina delningar åt dig. Och nej, lösningen är inte att jag döljer dina inlägg eller struntar i att jag får upp ogranskat skitsnack i mitt flöde och jag vill helst inte att lösningen ska vara att jag blockar alla som delar ogranskat material. Det skulle bli många blockningar.
BEHÖVER MAN KÄLLGRANSKA ALLT?
Nej, man behöver inte granska allt man läser eller ser. Delar du en video med gulliga katter så behöver det nog inte källgranskas. Troligtvis gör det ingen skada om det visar sig att några av de gulliga kattvideorna är photoshopade. Delar du artiklar från tidningar som följer de pressetiska reglerna (t ex Aftonbladet, DN, SVD, Expressen m fl) så lär du GENERELLT sett inte behöva källgranska dem. OM DET INTE ÄR EN LEDARE, KRÖNIKA, INSÄNDARE eller DEBATTARTIKEL!
Om du läser information i en artikel från en sida du inte känner igen, en sida du vet har en tydlig politisk, rasistisk eller annan agenda eller läser en MEME så behöver källan granskas, för du har ingen aning om det som står är sant eller ej. Du vet inte ens om citatet i MEMEn du läser är ett korrekt citat eller om det kommer från den MEMEn påstår att det kommer från eller om informationen i den är korrekt.
Att något står i en tidningsrubrik, i en MEME eller sägs i en video betyder inte att det är sant. Oavsett hur rimligt det låter.
Läser du en delad artikel från en sajt med ett suspekt namn, risig design, enkelriktad information (information sett från bara ena sidan av något) så utgå från att det du läser inte stämmer eller åtminstone kräver en källgranskning. I bästa fall blir du positivt överraskad om det stämmer.
Det sprids så d*ävla mycket skit och en hel del av det som sprids är skadligt för någon eller några. Det kan vara skadligt från allt till turistelefanter (video som framställer elefanter som rids av turister som något som elefanterna njuter av) till hela folkslag och nationer. Till exempel är en delning av en rasistisk sajt ett stöd till den sajten och den ideologin, oavsett om du tycker dig hålla med om det som står i just den artikeln du delar.
Återigen: Du hade inte spridit något vidare som fakta om du hört någon för dig okänd person påstå något på stan. Bete dig likadant i sociala medier! Inte nog med att det är lika skadligt här som ”på riktigt”, det du sprider i sociala medier läses/ses av sannolikt åtminstone några hundra, i värsta fall av hundratusentals eller fler.
Det du delar står du för, om du nu inte i en förklarande kommentar till delningen gör klart att du inte står för innehållet eller att du gör delningen för att uppmärksamma folk på något du tycker är fel.
En delning utan medföljande kritisk kommentar betyder att du står för innehållet. Vill du verkligen stå för allt du delar?
AGERA OCH TÄNK KÄLLKRITISKT!
Simon Vinokur, debattör och källfanatiker
Har du missat att det finns fattiga i Sverige?
Seglare: Alla har inte samma ekonomi som er politiker, Mohamad Hassan
ONS 24 JUL 2019 Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT. Hej Liberalerna och Mohamad Hassan! Angående att du anser att alla kan skaffa segelbåt om de vill:
Många har reagerat på uttalandet och jag kommer därför inte fokusera på det omoraliska i att förutsätta att alla har lika goda förutsättningar
som Mohamad själv.
Inledningsvis vill jag säga att Mohamad har rätt i sak, vem som helst kan skaffa båt. Han tar 1000 kronor som exempel på vad en båt kan kosta och det är faktiskt en liten överdrift. Man kan hitta gratis segelbåtar. Små och/eller i rätt risigt skick, men ändå.
Proppen gick ur båtmarknaden för några år sen och särskilt segelbåtar från 1960/70-talen är numera rätt så svårsålda. Det är med andra ord köparens marknad.
Så när man har fått sin gratis segelbåt, vad gör man då?
Lära sig läsa sjökort kan man alltid be en bryggranne om hjälp med. Båtlivet är bra på det sättet, alla vill hjälpa varandra. Så det kan vara gratis att lära sig de mest basala grunderna i navigation, även om jag starkt rekommenderar en kurs så man åtminstone får Förarintyg. Runt 2000 kronor för det.
Man behöver ha någonstans att ha båten på somrarna. Och under vintern. Har man en vän med sjötomt så kanske man kan få ha båten vid deras brygga under sommaren, men jag skulle våga mig på att gissa att de flesta inte har en sån vän.
Vill man skaffa segelbåt nu medsamma så blir det troligtvis till att ligga i en marina. Det är dyrt, men om man har man tid på sig så kan man ställa sig i kö till en båtklubb. Det är mycket billigare, men räkna med åtminstone runt 4000 kronor för sommar- och vinterplats. Ju större båt desto dyrare.
Dessutom måste båten tas upp på land på hösten. Och läggas i vattnet på våren. Det kan mycket väl komma att kosta det med, vanligtvis sammanlagt runt 1000 kronor. Har du tur ingår det i priset du betalar för vinterplatsen, men det är inte något att räkna med.
Icke att förglömma är kostnader för underhåll. Visst kan man strunta i att bottenmåla (några hundralappar för en halvliten båt) eller bottentvätta (åtminstone en dryg tusenlapp per säsong), vinterkonservera motorn (ett par hundralappar), köpa nya tampar, block, vantskruvar, laga segel, motor, skaffa nya lampor, båtbatterier med mera, men det funkar inte i längden.
Räkna med åtminstone 1500 kronor i underhåll per år. Och såklart försäkring. Åtminstone ansvarsförsäkring. Räkna med 500 kronor eller mer per år. Såklart beroende på båt.
Så vad kostar det att ha en segelbåt? Det är som Mohamad säger, det är lite upp till en själv, men det han utelämnar är att en del kostnader kommer man inte ifrån. Uppskattningsvis mellan 5000-10 000 kronor per år.
Frågan jag vill ställa till Mohamad är väl rimligtvis denna: Hur kan du ha missat att det finns folk i Sverige som inte har samma goda ekonomiska förutsättningar som du själv och nu när du uppmärksammats på det men ändå framhärdat att alla har råd att skaffa segelbåt, är du i så fall lämplig att företräda alla Uppsalaborna? Även de fattiga?
Simon Vinokur, seglare och initiativtagare till Integrationssegling
Minoritetsgrupper är inte lättkränkta
”Ditt jävla judesvin!” ”Jag önskar du hade gasats med resten av din släkt.” ”Lappjävel.” ”Din lata neger!” ”Araber är parasiter.” ”Zigenarpack!” Det här är sådant som får mig och andra känslostyrda och lättkränkta individer att nyttja lagen om hets mot folkgrupp för att styra det offentliga samtalet. Enligt Ungsvenskarna SDU.
Ungsvenskarna kom nämligen under sin kongress fram till att Sverige ska avskaffa lagen om hets mot folkgrupp. Anledningen till detta, eller åtminstone den offentliga motiveringen, är att ”lagen om hets mot folkgrupp ger ”känslostyrda och lättkränkta individer ett redskap för att kontrollera och diktera det offentliga samtalet”.
Det är såklart inget konstigt eller förvånande med Ungsvenskarnas beslut. De är ett ungdomsförbund till ett parti som sedan sin tillkomst har hetsat mot de flesta grupper av människor som inte är, tänker eller tycker som dem. Man talar om att barn gör som man själv gör och inte som man säger, så vad kan man vänta av ett ungdomsförbund vars ”föräldrar” växlar mellan en påhittad nolltolerans och uttryckliga kränkningar av minoritetsgrupper?
Till Nyheter24 säger SDU:s Tobias Andersson att det finns en ökad oro i Sverige kring att uttrycka sina åsikter, vad man får och inte får säga. Det må vara hänt att det finns folk som på grund av konflikträdsla drar sig för att använda ord som rullstolsburen, funktionsnedsättning, jude, rom, svart, same med mera för att de är osäkra på vad som är rådande version av orden, men efter att #metoo kom på tapeten så finns det tydligen även en del män som känner sig osäkra på var gränsen går för sexuellt ofredande och våldtäkt och än så länge har det inte lagts några motioner om att ta bort lagar som rör dessa brott. Varför då avskaffa lagen om hets mot folkgrupp med stöd av dylika argument?
Något som SDU och andra partier och organisationer på yttersta högerkanten konsekvent verkar för är att få människor att tro att minoriteter utgör ett hot mot ”svenskar” och mot den ”svenska kulturen” samt att olika kulturer skulle vara oförenliga med varandra.
Att då lägga förslag till motioner om att minoritetsgrupper inte längre ska ha ett juridisk skydd mot okväden riktade mot dem just på grund av deras grupptillhörighet är sett till Ungsvenskarnas värderingar lika rimligt som att deras moderparti till exempel attackerar public service och andra demokratiska institutioner och yttringar.
Som de känsliga och lättkränkta individer många av oss är, så är det viktigt att inte låta förslag som dessa passera obemärkta. Det är oerhört viktigt att ryta ifrån mot sådant som utgör hot mot de mänskliga rättigheterna. Det råder ingen tvekan om hur farlig tystnad kan vara och även om SDU upplever att de känner en osäkerhet kring vad de får och inte får säga så är det inte fog för att göra inskränkningar i den svenska demokratin.
Om Tobias Andersson och övriga i SDU känner sig osäkra på vad de inte får säga så finns det några exempel i inledningen till den här debattartikeln. Hur man kan känna att det ska vara tillåtet ”att offentligt sprida uttalanden som hotar eller är nedsättande om en grupp av personer, med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning” (Åklagarmyndighetens ordlista) kan inte vara annat än ett rent misslyckande inte bara från Ungsvenskarnas föräldrar men även från skolan och samhället i övrigt som tydligen inte lyckats förmedla grundläggande mänskliga värderingar.
Simon Vinokur, judisk debattör
Är svenskt båtliv på utdöende?
Stockholms stad jobbar aktivt på att ta död på båtlivet.
”Visst, vem bryr sig”, tänker kanske du. ”En massa rika filurer som svävar runt i miljonkronorsbåtar, dricker champagne och äter lyxmåltider på krogar ingen annan har möjlighet att ta sig till”.
Så ligger det dock inte till. Min förra segelbåt kostade tio tusen kronor att köpa och min båtplats kostade ett par tusen om året. Nu pajade i och för sig min motor ett par gånger per år, men jag kom i kontakt med en äldre man som var en pärla på att laga motorer, levde på en skärgårdsö och som tack och lov tog på sig att hjälpa mig med min motor.
Nu behöver man inte vara så extrem att man köper en segelbåt på åtta meter, som byggdes 1967 och kostade som min gjorde. Man kan utan problem köpa en fin, begagnad båt från till exempel 70-talet för 60 000 kronor och som fungerar helt ok. En flytande sommarstuga med ett litet kök, toalett, el och vattenkranar. En båt som ger dig möjlighet att bo i skärgården nästan var du vill, när du vill.
Det är jättemånga som har båt. En del har motorbåt, andra har till exempel segelbåt, roddbåt, kajak eller vad det nu kan vara för flytetyg. Många av dessa båtägare är med i båtklubbar, alltså ideella föreningar där medlemmarna äger bryggor och varvsplatser gemensamt. Båtklubbar där man hjälps åt med allt som ska göras, där man får lära känna folk i alla åldrar och från alla möjliga områden och samhällsklasser och där alla är lika mycket värda oavsett om man äger en båt för 5 miljoner eller en båt för 5000 kronor.
Själv upptäckte jag en lucka i båtlivet som jag för några år sen tog mig an att täcka. Det saknas framförallt utomeuropeiskt födda människor i båtlivet, så jag startade ett projekt vars syfte var att ändra på det. Vars syfte var att integrera människor från olika etniciteter och nationaliteter med varandra och samtidigt öppna upp båtlivet för dem. Projektet blev så småningom en båtklubb, Integrationssegling, en ideell förening vars primära syfte är just inkludering och integration.
Allt detta är möjligt dels för att det finns så många olika båtar i så många olika prisklasser, men också för att många båtklubbar inte är särskilt dyra att ha sina båtar i. Min båt är nästan tio meter lång och hitintills har jag betalat 7601 kronor per år för min plats i båtklubben. Det är precis vad jag klarar av när jag har jobb och knappt vad jag klarar av när jag är arbetslös. Båtklubben där jag är medlem har dessutom varit snäll och låtit mig betala över tid då den vetat om att jag inte alltid har haft pengar att betala i klump. Jag älskar båtlivet och jag har hängt mig fast i det i femton år. Att lämna det vore otänkbart.
Nästan otänkbart.
Stockholms stad som hyr ut bryggor och mark till båtklubbarna har nämligen kommit fram till att eftersom de inte har tagit extra betalt av båtklubbarna de senaste decennierna för att kunna ha råd att sköta bryggorna så ska de ta betalt för det från och med nu. Så istället för att från början göra en liten höjning som på några decennier ger tillräckligt med pengar så chockhöjer Stockholm stad nu båtplatsavgifterna.
Sommarplatserna blir upp till 100% dyrare och vinterplatserna upp till 50% dyrare. Dessutom har högsta förvaltningsdomstolen fastställt att klubbarna ska betala moms på avgifterna. Jag vet inte om jag kommer ha råd att ha kvar min båt. En del har redan börjat sälja sina båtar och plötsligt finns det platser lediga i båtklubbarna där det tidigare varit flera års kö. Många båtägare kommer alltså inte ha råd att ha kvar sin båt och det kommer bli riktigt svårt att sälja sin båt när folk vet hur dyrt det plötsligt blivit att äga en. Det kommer sannolikt även påverka företagen som är beroende av båtlivet, till exempel skärgårdskrogar, båtverkstäder, gästhamnar med flera.
Så mitt i ett jättefint och stort föreningsliv och mitt i Integrationsseglings framsteg i att inkludera ointegrerade invandrare till det så bestämmer sig Stockholms stad för att ta död på det. Okunnigt, nonchalant eller medvetet har jag ingen aning om, men om det är ogenomtänkt så hoppas jag innerligt på att Stockholm tar sitt förnuft till fånga. Båtlivet är viktigt på så många nivåer. Snälla hjälp det fortleva!
Simon Vinokur, integratör och debattör
Snart tog Hitler makten
Jag vet att jag är svensk, och jantelagen hit och jantelagen dit, men jag tänker faktiskt skryta lite. De senaste två åren har min kvalificerade gissning varit att Sverigedemokraterna skulle få mellan 16–18% i riksdagsvalet, och jag fick rätt. Det känns skönt att veta att min analytiska förmåga tycks vara intakt.
Dessvärre har jag också varit konsekvent i min analys att Sverigedemokraterna i sig inte innebär något riktigt stort hot mot varken majoritets- eller minoritetsbefolkningen så länge de inte får stöd av Alliansen.
Vad som skrämmer mig en aning just nu är att Alliansen, eller åtminstone delar av den, faktiskt överväger att samarbeta med SD, och den del som inte vill det tar inte tydligt avstånd från den del som gör det. Plötsligt är vi jättenära en regelrätt efterapning av historien.
Visst är det en gnutta otäckt att det politiska läge vi har idag, och har haft de senaste åren, påminner så mycket om hur Hitler och hans Nationalsocialister kom till makten. Eller tog makten, så som SD drömmer om att göra. Allt sånt där som att sprida raspropaganda, utse åtminstone en syndabock för alla problem som die Partei påstår att vi har, motarbeta kvinnors och mäns rättigheter, sabotera regeringsbildanden och vilja införa enorma förvaringscenter för asylsökande och annat löst folk. Att vilja förbjuda fri press, införa ”lojala” polischefer, tuta i folk att SD är den enda lösningen på alla påstådda och verkliga problem och att alla dessa problem beror på ett etablissemang de själva säger sig inte tillhöra, samt på muslimer, judar och en bunt samer och homosexuella.
Visste du förresten att Sverigedemokraterna aktivt motarbetar samernas rätt till sin egen kultur?
Förlåt, nu tappade jag tråden och det är lite det som gör hela den här situationen så extra obehaglig, nämligen det att saker och ting inte känns värre än att man kan komma av sig när man diskuterar ämnet.
Herregud, vi är ett steg från där Hitler var när han tog makten!
Jag menar, jag är själv fullt medveten om det, men ändå sitter jag här och skriver istället för att börja organisera en faktisk, vilande motståndsrörelse och politikerna, de svamlar om ditt och datt, men ändå är de flesta partiledare överens om sånt som tidigare var SD-politik. Moderaterna lyckas inte ens hålla sina egna led från att samarbeta med Hitler. Med Åkesson, förlåt. Jag rörde till det lite. Gissa om jag kommer få skit för det.
Det här är en del av faran med normalisering av odemokratiska åsikter och värderingar. Inte bara att det nu är ok att säga sånt som inte var ok förut, utan även att till och med vi som febrilt jobbar med att motverka i det här fallet Sverigedemokraterna inte tror på hotet från dem tillräckligt mycket för att organisera oss på ett sätt som riskerar att vara nödvändigt inom ett par år, enkom för att de borgerliga partierna bestämde sig för att försöka utnyttja SD i tron att de skulle kunna ha dem under kontroll.
Än så länge är Hitler 2.0 inte med i spelet, men Ulf Kristersson är farligt nära att ta på sig skurkrollen i framtidens historieböcker och det vi kan göra nu är mest att vänta och se om han är så förblindad av drömmar om makt att han bjuder upp Jimmie Åkesson till dans eller om han faktiskt besinnar sig och inser att demokratin är så viktig, även för honom, att han kommer till sans och försöker sig på ett samarbete demokratiska partier emellan.
”Du borde lära dig något mer jobb än dem du jobbat med hittills”, säger en judisk andragenerationare till mig när vi diskuterar mitt jobbsökande. ”Man vet aldrig när det kan komma till användning om vi måste ta oss härifrån”.
Simon Vinokur, judisk debattör