Det här är en vädjan till dig som funderar på att rösta på Sverigedemokraterna.  

---

Jag vill förklara för dig varför jag och många med mig känner så starkt kring ditt val att rösta på SD. Jag kan självfallet inte tala för alla 87 procenten som inte röstade på Sverigedemokraterna i förra valet, men jag tar mig rätten att göra det ändå.  

Du är i din fulla rätt att tycka precis som du vill om precis vad du vill, till och med när det strider mot fakta. Vi har lagar i Sverige som säger att du inte får säga vad du vill, var eller när du vill, men tycka, det får du göra precis hur du vill. I valet får du även rösta precis som du vill.

Vad det här valet verkligen handlar om är inte om vi ska ta emot flera eller färre flyktingar, eller om vi har lyckats eller misslyckats med integrationen. Det här valet handlar inte primärt om huruvida vi ska ha lägre eller högre skatt, om vi ska införa nollvision mot dödsolyckor på arbetsplatsen eller om beställningen av Nya Karolinska är åt fanders eller ej.

Det här valet handlar primärt om vilket samhälle vi vill leva i framöver.  

Om du vill ta emot färre flyktingar, om du vill införa hårdare straff mot brott såsom till exempel stenkastning, om du anser att integrationen har misslyckats och att de som tigger är ett problem för dig så finns det flera partier att välja bland. Exempelvis Socialdemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna. Vad som verkligen skiljer Sverigedemokraterna från de andra riksdagspartierna är inte migrationspolitiken, även om Sverigedemokraternas migrationspolitik är lite hårdare än övriga partiers. Det som skiljer dem åt är allt sånt som rör demokrati, för om du röstar på Sverigedemokraterna så går du dels miste om de saker som förut var anledningen till att du röstade på andra partier  – såna saker som facket, nollvision om dödsolyckor i arbetslivet, kvinnors rätt att bestämma själva över sina kroppar med mera. Dels riskerar du att behöva leva i ett samhälle som snabbt kan komma att närma sig de samhällen vi ser i Ungern och i Polen idag. Även om det vid en första anblick kan framstå som lockande för dig så tror jag att du aldrig skulle vilja bo där.

Jag tror att du uppskattar att vi lever i ett förhållandevis rättssäkert samhälle med yttrandefrihet, pressfrihet och rätten att demonstrera utan att militär sätts in mot dig och att du kan välja att ha ett förhållande med någon från ett annat land, att du kan läsa vilka böcker du vill, att du kan tillhöra den etnicitet du tillhör, ha den hudfärg du har, att du kan gå på museer som inte bara visar det staten vill att du ska få se, att du kan leva i ett samhälle där regeringen inte misstror de forskare som säger att klimatet och den globala uppvärmningen är ett problem med mera.

Om du väljer att rösta på ett demokratiskt parti istället för på SD så blir det som att äta kakan och ha den kvar. Du kan rösta på ett parti som vill minska den redan starkt begränsade invandringen men som i övrigt kommer jobba på att utveckla det demokratiska samhälle vi lever i idag.

Det du tycker om hos Sverigedemokraterna kan du säkert hitta hos ett annat parti och i samma veva slippa de delar hos Sverigedemokraterna som hotar inte bara andras utan även din framtid.

Din röst är avgörande. Snälla använd den inte i affekt!

Simon Vinokur, debattör

Björn Söder gör det igen! Det är som att se en repris på en usel tv-serie 4 år senare. Judar och samer är inte svenskar enligt Sveriges andre vice talman.

---

Egentligen vet vi sen förut att han tycker så, han sade samma sak i början av pågående mandatperiod. Skillnaden är att första gången så gjorde han en Björn Söder, en variant på en pudel där han förklarade att han inte alls menade det han sagt men förklaringen slutade med att han ändå tyckte det han sade från början.

Den här gången delade Centerpartiet en video från riksdagen på Facebook i onsdags där Annie Lööf talade om Sverigedemokraternas besatthet av etnicitet och religion.

”Man har fortfarande högt uppsatta företrädare som kallar barn med utländskt utseende för potentiella terrorister … och som inte tycker att judar och samer kan vara svenskar”, sade Annie i sitt anförande.

Som svar på det skrev Björn Söder i kommentarsfältet att ”Annie Lööf förringar judars och samers ställning i Sverige när hon indirekt hävdar att de är svenskar. Dessa grupper har minoritetsställning i Sverige just för att de inte är svenskar. Skäms Annie Lööf för din rasistiska hållning!”.

Den gången för fyra år sedan väckte hans uttalande debatt och mängder av människor påtalade hans rasism och bristande humanism, men den här gången skrevs det inget alls om det. Hans kommentar väckte reaktioner från ett tiotal personer i kommentarsfältet, men sen dog intresset ut.

Några längre spekulationer om varför det är så, varför den här gravt antisemitiska och antisamiska kommentaren inte väckte uppmärksamhet, behöver vi inte dra igen. Rasismen har helt enkelt normaliserats de senaste åren, till stor del på grund av Sverigedemokraternas politik. Det har nog inte passerat någon förbi.

Att Söders parti utgör ett hot mot Sveriges judiska och samiska befolkningar borde ha sjunkit in vid det här laget. Att det dessutom utgör ett hot mot den svenska modellen och den svenska demokratin borde vara självklarheter för betydlig fler än ungefär 80 procent av Sveriges röstberättigade, men tro det eller ej, det finns på tok för många som trots allt kommer att lägga sin röster på SD.

Snart är det alltså val i Sverige. Landet som mängder av judar och samer har identifierat sig med när de talat om nationalitet, men även landet där politiker gör skillnad på våra nationaliteter och våra etniciteter. Landet där många medborgare inte förstår att det ena inte utesluter det andra och där riksdagspolitiker som Björn anser det vara två olika saker att tillhöra den ”svenska nationen” och att ha ett svenskt medborgarskap.

En judisk komiker sade en gång att det största hotet mot judisk humor och kultur är trygghet mot förföljelse och hat, men hat och förföljelse leder inte bara till positiva saker utan även till att utsatta minoritetsgrupper inte alltid vill definiera sig som i det här fallet svenskar.

Att en del samer inte ser sig som svenskar trots svenska medborgarskap kan på så vis ses som en utsatthetstermometer som visar graden av förföljelse från staten. Polska och litauiska judar tenderar att resonera på samma sätt, att inte se sig som litauer eller polacker utan som litauiska eller polska judar då de utsatts för stark antisemitism från sina grannar och stater under lång tid.

Den stora skiljelinjen mellan Björn Söders resonemang och verkligheten är att inga politiker i en demokrati har rätt att bestämma över hur landets befolkning ska definiera sig. Endast den enskilde medborgaren har den rätten.

Det Söder nu har gjort är att påminna det svenska folket om Sverigedemokraternas öppna antisemitism och antisamiskhet. Hatar du din granne för att den är judisk eller samisk, då är Björns rätt parti för dig. Om inte så finns det gott om demokratiska partier att välja bland.

---

Simon Vinokur, judisk debattör

Ett samhälle är segregerat på många olika sätt. Vi har inte råd att låta det offentliga samtalet enbart handla om inkludering av invandrare, skriver Simon Vinokur.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Sverigedemokraternas framgångar de senaste åren visar det med all tydlighet – människor överallt känner sig utanför.

De har av olika anledningar svårt att skaffa sig utbildning och bär med sig värderingar från sina uppväxter som inte alltid går hand i hand med de mänskliga rättigheter vi svenskar säger oss värna.

Det handlar om de som säger sig stödja SD. Svenskar som kanske aldrig varit utanför sin hemort eller som hoppade av skolan efter nionde klass (eller måhända ännu tidigare). Svenskar som trots att svenskan inte är hotad kämpar så knogarna vitnar för rätten att få använda sitt språk, men som paradoxalt nog varken kan stava till “svenska” eller “Sverigevänner”.

Men det handlar också om oss storstadsbor som många gånger inte har den blekaste aning om var till exempel Tingsryd eller Stenungsund ligger (jag fick googla) eller som aldrig har varit mer än på genomfart genom ett samhälle med färre än hundratusen invånare. Än mindre varit på en bondgård eller i en gruva.

Vet ditt barn att köttfärsen i fredagstacon växte upp på någons gård eller att metallen i hemnyckeln har en historia redan innan den hamnade i bandet runt halsen?

Det kanske handlar om klasskillnader, om olika förutsättningar och förväntningar, men oavsett varför vi svenskar är så ointegrerade så är det något vi måste göra något åt, både på kort och lång siktigt, för annars händer sånt här. Personer som aktivt väljer att stoppa huvudet i snaran utan att tänka en gång till på varför de stödjer ett parti som inte är bra för någon, varken för dem själva eller sina nära och kära.

Precis som att vi inte har utrymme att slita så mycket på miljön som vi gör så har vi inte råd att låta det offentliga samtalet handla om inkludering av invandrare varenda gång ämnet integration dyker upp. Inte för att det inte är viktigt, men ett samhälle är segregerat på så många olika sätt.

Om jag får sia så lär Sverigedemokraterna rinna ut i sanden inom några år, bland annat för att den ekonomiska kris som partiet utnyttjat för att få röster numera är en ekonomisk framgång och för att vi människor inte orkar med starkt emotionellt engagemang alltför länge och SD behöver att deras väljare agerar och tänker i affekt. Det är bara att se på hur länge vi orkade engagera oss i flyktingkrisen eller i de som tigger.

Historien upprepar sig och vi måste förebygga SD 2.0 så gott det går. När den upplagan dyker upp om trettio år eller så, då måste vi vara förberedda och leva i ett samhälle som inte går på den lättkonsumerade hatretorik som rasismen är så duktig på att leverera. Så vi inte hamnar där vi är idag, eller ännu värre där vi var för ungefär sjuttiofem år sen. Och allt vi behöver göra är att se till att vi svenskar integreras. Med varandra.

Simon Vinokur, debattör

Julen är en härlig tid full av glädje och gamman. Full av glittrande paket, griljerade julskinkor, doftande varm glögg och släktingar som kanske annars inte ses så ofta men som nu får chansen att mötas, skvallra om vad som hänt sen sist och berätta om barndomsminnen, om alla nya barnbarn, husköp och annat smått och gott.

---

Medan en del av Sveriges julfirare har tagit till sig av Karl-Bertil Jonssons filantropiska inställning till sina medmänniskor och ägnar juletiden åt att hjälpa de mindre lyckligt lottade så väntar nog de flesta på att få höra de sista tonerna från Kalle Ankas julafton för att tillsammans få öppna paketen innehållande thailandsresor, bakmaskiner, second handkläder och vattentåliga portabla högtalare.

Julen är med andra ord en härlig tid. En härlig tid för många, men inte för alla. I Sverige lever det folk i läger i små ”stugor” byggda av OSB-skivor och presenningar och hundratusentals barn lever i fattigdom. Barn vars julaftnar saknar julbordets dignande uppenbarelse och jultomtens muntra ”ho ho ho”. Ungefär lika många i vårt avlånga land beräknas vara socialt isolerade, eller som man säger på ren svenska, ensamma.  

Listan kan göras lång på människor som väljer att inte fira jul eller som kanske saknar familj att fira den med. Vi har utländska studenter och arbetare och nyanlända och judar och muslimer med flera. Även om de utländska studenterna och arbetarna kanske har kollegor eller vänner att gå på julbord med så är ändå risken överhängande att julafton är en dag spenderad i ensamhet framför tv:n med ett väggur i sikte, nedräknandes till dess dagen är tillräckligt långt gången för att man ska kunna slå någon en signal och se om jorden snurrar på i sina vanliga julspår (pun intended) eller om världen övergett en för all framtid.

Det finns såklart möjlighet för en del av dessa människor att träffas ändå för att spendera juldagarna tillsammans och på så vis undfly ensamheten, men det är inte alla som har släkt att träffa här i Sverige och även om det bara handlar om en eller ett par dagar så är just juldagarna och nyår oproportionerligt isolerande då det har en tendens att framstå som att man är den enda ensamma i landet.

Julen är alltså en härlig tid med oändligt många lampor och ljus, sånger, dofter, skratt och glam, men för de som saknar möjligheten att få uppleva dessa känslor så hänger allt på dig. Behöver dina nära och kära strumporna, surfplattorna och brödrostarna, eller kan du använda en del av presentpengarna åt nån annan? Behöver ditt julfirande vara till för endast dig och din släkt eller finns det utrymme för någon som annars spenderar julen i ensamhet? Finns det något sätt för dig att bidra till att någon av alla de som har en mer plågsam jul än du kan få det en aning bättre?

Fyrtiotre år efter att Karl-Bertil Jonsson började visas i svt är det måhända på tiden att vi får upp ögonen för vad julen faktiskt borde handla om. Nämligen omtanke, värme, ljus och gemenskap.

Simon Vinokur, debattör

I en debattartikel i Aftonbladet gällande Swish och försörjningsstöd passade några moderatpolitiker på att ondgöra sig över människor som är i behov av bistånd för att överleva. De passade även på att slänga in en mening om att föräldrar som inte talar svenska ska behöva plugga svenska för att få biståndet.

---

---

Moderaterna menar att det ska löna sig att arbeta, men detta vill de uppnå genom att sänka biståndet så det blir ännu lägre än det redan är.

Att Moderaterna dessutom förutsätter att folk lever på bidrag för att de är lata eller snikna är inte bara fel utan även direkt osmakligt. Det lär vara väldigt få människor som föredrar försörjningsstöd framför lön och dessutom är ekonomiskt bistånd sjukt lågt och knappast något som lockar om man vill göra något annat än att överleva.

Enligt Socialstyrelsen och Kronofogden ligger det som förut kallades för existensminimum, vilket är lägsta försörjningsstödet, på 4 814 kronor i månaden för en ensamstående vuxen utan andra inkomster än försörjningsstödet, plus kostnaden för personens bostad förutsatt att det är en hyresrätt. I mitt fall skulle jag få under 11000 kronor per månad.

Enligt ekonomifakta.se ligger lönen för en låginkomsttagare på under 22000 kronor. En person född 1979 skulle med en lön på 22000 kronor få 17550 kronor netto. Skillnaden mellan lägsta försörjningsstöd och en låginkomst är alltså som Moderaterna kallar det en ”motivation att börja arbeta” redan som den är.

Folk får alltså inte ekonomiskt bistånd för att de inte är motiverade att arbeta och därför skulle det inte hjälpa att sänka biståndet som en motivation. Tvärtom skulle det riskera att biståndstagaren både tvingas försätta sig i skuld för att klara sig och mår sämre och därför får ännu längre väg ut ur biståndsberoendet.

Med de regler vi har idag gällande inkomst och ekonomiskt bistånd så håller jag dock med om att sånt som swishas till en ska ses som insättning på ens konto och därmed följa samma regler som andra insättningar. Huruvida det är ett bra system eller inte är en annan fråga.

Personligen anser jag att ekonomiskt bistånd bör vara högre än det är för att man ska kunna leva även om man är i behov av bistånd. Som det nu är klarar man sig i bästa fall på biståndet, men inte mer än så. Man borde ha rätt till ett drägligt liv även om man inte klarar att arbeta.

Det svenska välfärdssamhället bygger inte på motprestation, som Moderaterna skriver om, utan på att man när man kan, bidrar till den pott som finns för att stötta de som behöver hjälp när de behöver den. Det är välfärdssamhället som möjliggör brandförsvaret, bilvägarna, skola, äldrevård och försörjningsstöd. Det innebär att en del människor som inte kan jobba inte heller behöver göra det och att de som klarar av att jobba eller sysselsätta sig får hjälp att hitta jobb eller sysselsättning.

Precis som de skrev så får den som inte följer reglerna inget, eller lägre, bidrag. Det är så det ser ut redan idag och i regel, men inte alltid, så syftar aktiviteterna man åläggs att delta i till att ”rusta för arbetsmarknaden”.

Vad gäller deras förslag om att föräldrar som inte talar svenska ska tvingas studera svenska för att få försörjningsstöd så är det inget annat än en flirt med de högerextrema krafter som Moderaterna redan har börjat samarbeta med på kommunnivå. Behöver man ekonomiskt stöd för att klara sig så ska det banne mig inte finnas några språkkrav inbakade i reglerna, annat än som förslag till den biståndstagande. Kan man jobba så ska man få hjälp att hitta ett jobb, men det finns ingen lag på att svenskar ska kunna svenska och därför ska språkstudier inte vara ett krav för att få hjälp att överleva.

Simon Vinokur,
Politiskt obunden debattör

I måndags beslöt Tyresö kommun i samrådan med Polisen att gömma ett parti med odemokratiska och antihumanistiska åsikter och värderingar i en av sina lokaler, trots att partiet brutit mot bokningsavtalet.

---

Vad som har hänt är att Alternativ för Sverige, ett litet parti vars värderingar kan sägas ligga nånstans mellan Sverigedemokraternas och Nordiska motståndsrörelsens, har hyrt en lokal i och av Tyresö kommun. Det visade sig dock att den som hyrt lokalen brutit mot avtalet och därför sades bokningen upp. Såhär långt var allt normalt. Det hade kanske kunnat hända vilket parti som helst.

En stund efter att bokningen sagts upp så bestämde sig partiet för att hålla sin sammankomst utanför lokalen istället, vilket yttre polisbefäl på plats kan ha gett dem tillstånd för. Det är nu saker och ting börjar bli intressanta.

Beslutsfattarna i kommunen satte sig ner och hade ett möte tillsammans med Polisen om hur de skulle agera i ärendet. Det visade sig att de kände att det fanns risk för turbulens och obehag om AFS skulle få vara utomhus och med Polisens stöd beslutade kommunen att partiet skulle få vara i lokalen trots allt.

Detta föranleder en hel del olika frågor, bland annat vad det är som gör att en kommun beslutar sig för att upplåta en lokal till ett parti vars avtalsbrott lett till uppsägning av detsamma och vad det är som gör att en hel kommun är så konflikträdd att den väljer att gå rasistiska odemokraters ärenden och gömmer undan dem så att de inte ska kunna direktkritiseras på plats av folk med mer humana och demokratiska värderingar.

Det är såklart ett problem att till exempel kommuner, län, Polisen, bokmässor med flera är så rädda för konflikt alternativt så måna om att upprätthålla demokratin och de demokratiska värdena att de åsidosätter just dessa genom att erbjuda plattformar till personer, partier och organisationer vars hela existens går ut på att bryta ner demokratin, om än på olika sätt.

Här kommer alltså ett parti vars åsikter går i klinch mot Artikel 1 i Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, som bryter mot ingångna avtal och trots detta tillåts hålla sin sammankomst dold från allmänheten och skyddad av Polisen.

Rimlig respons i ett demokratiskt samhälle hade snarare varit att kommunen och Polisen står upp mot AFS och säger att ”naturligtvis får ni inte vara i kommunens lokal då ni gjort er skyldiga till avtalsbrott. Vi kan inte heller låta er vara kvar på den här centrala platsen på grund av tidigare anmälningar mot er om hets mot folkgrupp. Vi vill inte riskera att något sådant sker igen. Ni kan få samlas på en mindre central plats, men tänk på vad ni säger. Svensk lag ska följas och vi kommer skydda folk från både verbalt och fysiskt hat från er sida!”

Istället lade sig kommun och Polis sig platt och förklarade genom sitt handlande att ”för er är vi beredda att gå långt mycket längre än nödvändigt. Er ger vi rätt att samlas i våra lokaler så att ni ska slippa utsättas för civilsamhällets motstånd och protester.”

Detta tycks gå helt i linje med Sveriges ställningstaganden på senare år: skydda antidemokratin, skydda nazismen och skydda rasismen, för gud hjälpe Sverige om vi började tumma på dessa människors rätt att öppet hata andra. 

Simon Vinokur, debattör

Vilka skyddas inte när nazisterna demonstrerar?

---

---

Jag var inte med under andra världskriget så jag kan inte säga hur det kändes att successivt gå från att ha samma rättigheter som resten av befolkningen till att se mina barn gasas tillsammans med alla andra som var för fel för att få leva. Jag kan inte förklara för nån annan hur det var att höra nationalsocialistisk retorik eka i samhällets alla hörn, att se vuxna och unga vända sig mot allt och alla som enligt nazisternas ledarskikt var ovärdiga. Hur det var att se den antisemitiska propagandan dyka upp på planscher, film och radio.

Jag var inte där, men det finns än idag de som var det. Människor som levde då, människor som säger att de känner igen det som sker i Sverige idag från det som skedde i Nazityskland. Så många av dessa människor försöker att lära oss andra att inte begå samma misstag som samhället begick på 30-talet. Att lära oss att det vi ser idag med Sverigedemokraterna och Nordiska motståndsrörelsen har skett en gång tidigare, nästan identiskt.

Tyvärr är dessa människor nu så gamla att de riskerar att trilla av pinn och vad gör vi då? Mellan 15-20 procent av Sveriges röstberättigade lär lägga sin röst på det riksdagsparti som ligger närmast Tysklands nationalsocialism i svensk modern historia. Vi har en polismyndighet som gång på gång väljer att stötta Nordiska motståndsrörelsen genom att ge dem tillstånd att demonstrera sina åsikter och värderingar på olika sätt. Allt från att stå på broar och vifta med sina nazistiska flaggor till att arrangera regelrätta demonstrationer och attacker på oliktänkande, homosexuella, judar med flera.

Lördagen den 25 augusti fick nazisterna ännu en gång ett demonstrationstillstånd och det råder inte längre någon tvekan om varför: de poliser som sitter på beslutsfattande poster anser att nazisternas åsikter och ideologi är så viktiga att få framföra att de är beredda att göra allt som står i deras makt för att möjliggöra det. Mängder av poliser tas in för att skydda nazisterna från alla andra, men alla andra lämnar de utan skydd. Rekommendationer går ut till företagare att hålla stängt så de inte skadas av NMR. Att folk med hund väljer att ta andra promenadvägar än de vanliga och att småbarnsföräldrar väljer att inte gå ut då nazisterna demonstrerar tycks inte bekomma beslutsfattarna det minsta.

I Sverige har vi något som kallas för nationella minoriteter. Detta är tänkt att fungera som ett skydd för judar, romer, sverigefinnar, samer och tornedalingar så de kan leva efter sina egna traditioner och med sin egen kultur men fortfarande vara svenskar på samma villkor som alla andra.

På Länsstyrelsens hemsida kan man läsa att ”Länsstyrelsen ska skydda och främja de nationella minoritetsspråken och främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige” medan man däremot på Nordiska motståndsrörelsens hemsida kan läsa ”Nordiska motståndsrörelsen bekänner sig helhjärtat till den nationalsocialistiska världsåskådningen” och på SD:s hemsida står det att ”Sverigedemokraterna definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur.”. Alltså helt stick i stäv med svensk lag och demokratiska grundsatser.

Så även om jag personligen inte upplevde Förintelsen och den politik och de ageranden som gjorde den möjlig så kan jag se idag att mycket av det som sker omkring oss i dagens Sverige är precis sådant som gjorde det möjligt att mörda miljontals människor på löpande band.

Det finns inga ursäkter för varför Polismyndigheten agerar till stöd för nazisterna och det finns inga ursäkter för varför samhället, media, riksdag och regering inte agerar hårdare mot Sverigedemokraterna.

Jag var inte med under andra världskriget så jag kan inte säga hur det är att inte ha samma rättigheter som resten av befolkningen, men jag kan känna igen ett mönster och jag kan se när demokratin hotas. Den 9 september är det val i Sverige. Vilken framtid vill du ha?

Simon Vinokur, judisk debattör

Är den svenska Polismyndigheten inkompetent eller hyser de som arbetar där nazistsympatier?

---

Fråga kan uppfattas som hård och överdriven, men när man ser bakåt på de beslut som fattats vad gäller till exempel Nordiska motståndsrörelsen demonstrations-och mötestillstånd och de nedlagda förundersökningar som är mer regel än undantag när någon anmäler hot från rasister och nazister så framstår den ändå som fullt rimlig.

Av någon anledning väljer Polisen konsekvent och aktivt bort alla argument mot nazisternas organiserade närvaro och väljer istället att inte bra låta dem attackera demokratin utan även oss som lever och rör oss i deras närhet.

Nu fick folk- och massmordsmordsorganisationen Nordiska motståndsrörelsen återigen tillstånd att organisera sig i Almedalen och bland annat sätta upp bokbord i Visby.

Det är inte odemokratiskt att vägra nazister att öppet organisera sig. Det är inte odemokratiskt att hindra nazister från att öppet sprida sina åsikter och värderingar. Det är inte odemokratiskt att föra bort och åtala nazister som hetsar mot judar, hbtq-rörelser eller för dem oliktänkande, vilket de för övrigt gjort under årets politikervecka i Almedalen.

Det är inte odemokratiskt att skydda folk mot andras åsikter om de åsikterna är direkt skadliga.

Demokrati innebär inte rätten att säga vad man vill, var man vill eller till vem man vill. I en värld där mänskliga rättigheter är tänkta att gälla så måste man begränsa det fria ordet, demonstrations- och mötesfriheten för människor med åsikter som är direkt farliga för andra.

Grejen är att svensk lag redan innehåller dylika undantag från yttrandefriheten. Man får inte hota andra, man får inte hetsa mot folk för att man tycker illa om deras etnicitet, religion, härkomst eller sexuella läggning. Man får inte förtala eller förolämpa någon.

Såhär står det i Ordningslag (1993:1617) 2:10: ”Tillstånd till en allmän sammankomst får vägras endast om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten vid sammankomsten eller, som en direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning eller med hänsyn till trafiken eller för att motverka epidemi.”

I och med att NMR om och om igen visat att de är ute efter att störa ordningen och utgöra ett hot mot säkerheten för de i deras omedelbara omgivning så finns det alltså skäl att inte bevilja dem tillstånd.

”Demonstrationsrätten är väldigt stark, i det skedet vi beviljar ett tillstånd så kan vi inte tycka något om någons åsikt. Om man sedan framför sin åsikt och vi hör eller ser något som är brottsligt, då ingriper vi”, säger Elisabeth Arnestad som är biträdande kommenderingschef för polisen under Almedalsveckan och det må vara sant, men det finns andra saker än åsikterna att ta i beaktande.

Skulle de trots detta få tillstånd så återstår bland annat Brottsbalk (1962:700) 16:8 (lagen om hets mot folkgrupp) som är ett brott som kan ge fängelse i upp till fyra år, men som trots detta knappt eller inte alls leder till polisiära ingripanden mot nazisterna. Det är inte bara juridiskt och moraliskt fel av Polisen att låtsas om att de inte vet vad NMR är för organisation, det är direkt farligt för demokratins vara eller icke vara. För att inte tala om att ett gaskammarfritt framtida Sverige vore att föredra.

Tillbaks till början: Polisen väljer av någon anledning att fortsätta ge tillstånd till NMR och anledningen är inte att NMR har rätt att nyttja sina demokratiska fri- och rättigheter. För det har de inte. Anledningen är någon annan och däri ligger frågetecknet. Vad är det som gör att den svenska Polismyndigheten supportar nazisterna?

Simon Vinokur, judisk debattör

Vad görs åt invandrad antisemitism?

Tänker staten låta antisemitismen från Mellanöstern och norra Afrika (MENA) flöda fritt i Sverige eller har den några som helst planer på att få den att upphöra?

Man behöver inte vara jude för att känna till problemen med judehat i Malmö och i Göteborg, men antisemitismen som följt med en del av de som kommit hit som flyktingar från bland annat Syrien är även vanligt förekommande i andra delar av landet.

Det handlar inte enbart om antisemitiska pro-Palestinska demonstrationer, brandbomber kastade mot judiska ungdomar eller hakkors klottrade på judars ytterdörrar. Judehatet dyker även upp i konversationer mellan judar och folk från MENA, människor som vuxit upp i miljöer där antisemitismen är vardag och statssanktionerad. I miljöer där barnen får lära sig att judar, inte Israeler, är onda och och där vuxna tittar på tv-serier där judar är giriga skurkar med kroknäsa som vill alla ont.

Självklart uppstår det problem när dessa människor når judarna i Sverige. Livslång indoktrinering är inget man kastar av sig bara för att man passerar nationsgränser.

Det är inte ovanligt att människor från bland annat Syrien, Tunisien och Palestina blir förvånade när de lär känna en jude och inser att judarna är lika mänskliga som alla andra. Det händer även att den vänskap mellan judar och folk från MENA som i de sammanhangen kan uppstå behöver hemlighållas så att inte deras landsmän får reda på ”förräderiet”.

Med detta sagt bör man fokusera på det senare, nämligen den mycket möjliga vänskapen mellan folk från MENA och judar eftersom lösningen på MENA-antisemitismen inte är att stänga flyktingar eller invandrare ute från Sverige. Även de flyktingar som är antisemiter har ett asylbehov och det behöver tillgodoses.

Vad som behöver göras är att fortsätta ta emot flyktingar, gärna i högre grad än nu, men aktivt se till att ta död på judehatet som finns bland vissa av dem. Detta kan man såklart göra på flera olika sätt, men som det är idag ligger en stor del av ansvaret för detta på ideella organisationer eller enskilda individer, vilket både är ansvarslöst och ineffektivt.

Ett sätt att ta död på antisemitiska konspirationsteorier kan vara att byta ut det missriktade kravet på kunskaper i svenska som bland annat faller på redan nu otillfredsställande SFI-utbildningar, mot en obligatorisk undervisning om antisemitism. Se till att ha lärarledda kurser där man på ett tydligt sätt tar upp de antisemitiska konspirationsteorier som florerar i MENA och bemöter dem med fakta. Där man förklarar varför konspirationsteorierna är just konspirationsteorier, varför de är fel och hur det kommer sig att de är så spridda i MENA-området, det vill säga antisemitismens historia.

Ett kompletterande tillvägagångssätt bör vara att det allmänna gör det obligatoriskt för flyktingar från MENA att träffa judar. Till exempel arrangera besök i synagogor eller till judiska församlingar och liknande.

Det är svårt att hata någon man faktiskt har mött och de flyktingar som kommer hit är inte dummare än vad vi är. Utbilda och träffas så har vi kommit en bit på väg.

Simon Vinokur, judisk debattör

”Vad tycker ni om judarnas framtid i Sverige?”

Om man försöker kamouflera sitt judehat genom att kalla judar för zionister, om man jämför Israel med Nazityskland, om man använder ord som ”blodtörstiga israeler” eller andra ord som traditionellt används inom antisemitismen, då är man ute på tunn is.

Idag är det spännande att vara jude i Sverige. Man vet aldrig vad som kan komma att hända och man vet inte vad man vågar säga och var.

Så vad hände, vad är det som skiljer den här veckan från den förra? Egentligen ingenting, inte här och inte något som har med judar att göra, men det spelar inte alltid någon roll. Det som har hänt är att en israel vann en musiktävling och ett stort land långt bort valde att flytta på en ambassad i Israel vilket ledde till gränsattacker och död. Jag sörjer med de dödas familjer och vänner.

Att det saknar logik att ge sig på Israel för något ett annat land gjort tycks irrelevant, tycka vad man vill om Israels regim, men på ett sätt är den uppblossade konflikten och musiktävlingen oerhört intressant för oss judar här i Sverige.

”… det är ju för fan sionisterna som går i Hitlers fotspår”, ”… palestinier utgör inget hot mot någon … de styr inte några centralbanker …”, ”…de blev inte utsatta för någon ”förintelse”…”. Hoppen går snabbt från grov antisemitiskt färgad kritik av Israel över till judar och konspirationsteorier om en påstådd judisk offerroll vars syfte är att vinna fördelar gentemot omvärlden. Påhittade siffror om hur många människor Israel dödat är idag lättare att komma över i sociala medier än det är att komma över recept på hårdkokt ägg.

Så vad är problemet för oss judar? Generellt sett så är många av oss fullt medvetna om vad antisemitism kan leda till. I judiska grupper ställs frågor som ”Vad tycker ni om judarnas framtid i Sverige?” och uppgivna suckande citat av orden ”sionister” och ”förintelse”, bägge inom citationstecken. Alla vet vad orden betyder och alla är mer än väl medvetna om att det om det går för långt kommer innebära ett val kring huruvida man ska stanna och slåss eller fly till andra länder, exempelvis Israel, för även om landet nu styrs av en rätt extrem höger och även om landet ligger i konflikt med några judehatande regimer så finner många Israel tryggare än de finner Sverige vara. Visst, i Sverige är risken för bomber och raketer minimal, men i Israel så kan man berätta var och när man vill att man är jude, för folk runt omkring en kommer inte misshandla eller hota en för det.

Sist konflikten blossade upp mellan Palestina och Israel så kastades det brandbomber i Sverige och palestinier och vänsteraktivister skrek antisemitiska slagord. Vi var apor som skulle skjutas. Liknande händelser tenderar att ske varenda gång det blossar upp mellan länderna. Nu skedde det till och med för att en israel vann en musiktävling.

Men ”kritik av Israel är väl inte antisemitisk”? Det kan man fråga sig och svaret är i ärlighetens namn att det beror på hur kritiken ser ut. Om man sprider hat och kritik mot Israel för att landet deltar i Eurovisionsschlagerfestivalen trots att det inte ligger i Europa men låter bli att kritisera Turkiet som inte heller gör det, eller Australien för den delen, ja då är man ute på djupt vatten, för varför väljer man att kritisera just Israel? Det Israel gör är inte värre än det Turkiet gör och att Israel inte bör vara med i Schlagerfestivalen på grund av var landet ligger på kartan medan man tycker att det är ok att Australien är med, ja då är man också ute på djupt vatten.

Personligen ser jag fram mot att den pågående antisemitiska hatstormen ska lägga sig så jag kan få en paus i att attackeras för min etnicitet. Nu hör jag de antisemitiska spökena viska ”tycker du att du är attackerad? Tänk på palestinierna!” och så är vi tillbaka på ruta ett. Jag är svensk medborgare, inte israel och vill inte hatas för eller jämföras med något jag inte haft med att göra.

Simon Vinokur, judisk debattör