I måndags beslöt Tyresö kommun i samrådan med Polisen att gömma ett parti med odemokratiska och antihumanistiska åsikter och värderingar i en av sina lokaler, trots att partiet brutit mot bokningsavtalet.

---

Vad som har hänt är att Alternativ för Sverige, ett litet parti vars värderingar kan sägas ligga nånstans mellan Sverigedemokraternas och Nordiska motståndsrörelsens, har hyrt en lokal i och av Tyresö kommun. Det visade sig dock att den som hyrt lokalen brutit mot avtalet och därför sades bokningen upp. Såhär långt var allt normalt. Det hade kanske kunnat hända vilket parti som helst.

En stund efter att bokningen sagts upp så bestämde sig partiet för att hålla sin sammankomst utanför lokalen istället, vilket yttre polisbefäl på plats kan ha gett dem tillstånd för. Det är nu saker och ting börjar bli intressanta.

Beslutsfattarna i kommunen satte sig ner och hade ett möte tillsammans med Polisen om hur de skulle agera i ärendet. Det visade sig att de kände att det fanns risk för turbulens och obehag om AFS skulle få vara utomhus och med Polisens stöd beslutade kommunen att partiet skulle få vara i lokalen trots allt.

Detta föranleder en hel del olika frågor, bland annat vad det är som gör att en kommun beslutar sig för att upplåta en lokal till ett parti vars avtalsbrott lett till uppsägning av detsamma och vad det är som gör att en hel kommun är så konflikträdd att den väljer att gå rasistiska odemokraters ärenden och gömmer undan dem så att de inte ska kunna direktkritiseras på plats av folk med mer humana och demokratiska värderingar.

Det är såklart ett problem att till exempel kommuner, län, Polisen, bokmässor med flera är så rädda för konflikt alternativt så måna om att upprätthålla demokratin och de demokratiska värdena att de åsidosätter just dessa genom att erbjuda plattformar till personer, partier och organisationer vars hela existens går ut på att bryta ner demokratin, om än på olika sätt.

Här kommer alltså ett parti vars åsikter går i klinch mot Artikel 1 i Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, som bryter mot ingångna avtal och trots detta tillåts hålla sin sammankomst dold från allmänheten och skyddad av Polisen.

Rimlig respons i ett demokratiskt samhälle hade snarare varit att kommunen och Polisen står upp mot AFS och säger att ”naturligtvis får ni inte vara i kommunens lokal då ni gjort er skyldiga till avtalsbrott. Vi kan inte heller låta er vara kvar på den här centrala platsen på grund av tidigare anmälningar mot er om hets mot folkgrupp. Vi vill inte riskera att något sådant sker igen. Ni kan få samlas på en mindre central plats, men tänk på vad ni säger. Svensk lag ska följas och vi kommer skydda folk från både verbalt och fysiskt hat från er sida!”

Istället lade sig kommun och Polis sig platt och förklarade genom sitt handlande att ”för er är vi beredda att gå långt mycket längre än nödvändigt. Er ger vi rätt att samlas i våra lokaler så att ni ska slippa utsättas för civilsamhällets motstånd och protester.”

Detta tycks gå helt i linje med Sveriges ställningstaganden på senare år: skydda antidemokratin, skydda nazismen och skydda rasismen, för gud hjälpe Sverige om vi började tumma på dessa människors rätt att öppet hata andra. 

Simon Vinokur, debattör

Vilka skyddas inte när nazisterna demonstrerar?

---

---

Jag var inte med under andra världskriget så jag kan inte säga hur det kändes att successivt gå från att ha samma rättigheter som resten av befolkningen till att se mina barn gasas tillsammans med alla andra som var för fel för att få leva. Jag kan inte förklara för nån annan hur det var att höra nationalsocialistisk retorik eka i samhällets alla hörn, att se vuxna och unga vända sig mot allt och alla som enligt nazisternas ledarskikt var ovärdiga. Hur det var att se den antisemitiska propagandan dyka upp på planscher, film och radio.

Jag var inte där, men det finns än idag de som var det. Människor som levde då, människor som säger att de känner igen det som sker i Sverige idag från det som skedde i Nazityskland. Så många av dessa människor försöker att lära oss andra att inte begå samma misstag som samhället begick på 30-talet. Att lära oss att det vi ser idag med Sverigedemokraterna och Nordiska motståndsrörelsen har skett en gång tidigare, nästan identiskt.

Tyvärr är dessa människor nu så gamla att de riskerar att trilla av pinn och vad gör vi då? Mellan 15-20 procent av Sveriges röstberättigade lär lägga sin röst på det riksdagsparti som ligger närmast Tysklands nationalsocialism i svensk modern historia. Vi har en polismyndighet som gång på gång väljer att stötta Nordiska motståndsrörelsen genom att ge dem tillstånd att demonstrera sina åsikter och värderingar på olika sätt. Allt från att stå på broar och vifta med sina nazistiska flaggor till att arrangera regelrätta demonstrationer och attacker på oliktänkande, homosexuella, judar med flera.

Lördagen den 25 augusti fick nazisterna ännu en gång ett demonstrationstillstånd och det råder inte längre någon tvekan om varför: de poliser som sitter på beslutsfattande poster anser att nazisternas åsikter och ideologi är så viktiga att få framföra att de är beredda att göra allt som står i deras makt för att möjliggöra det. Mängder av poliser tas in för att skydda nazisterna från alla andra, men alla andra lämnar de utan skydd. Rekommendationer går ut till företagare att hålla stängt så de inte skadas av NMR. Att folk med hund väljer att ta andra promenadvägar än de vanliga och att småbarnsföräldrar väljer att inte gå ut då nazisterna demonstrerar tycks inte bekomma beslutsfattarna det minsta.

I Sverige har vi något som kallas för nationella minoriteter. Detta är tänkt att fungera som ett skydd för judar, romer, sverigefinnar, samer och tornedalingar så de kan leva efter sina egna traditioner och med sin egen kultur men fortfarande vara svenskar på samma villkor som alla andra.

På Länsstyrelsens hemsida kan man läsa att ”Länsstyrelsen ska skydda och främja de nationella minoritetsspråken och främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige” medan man däremot på Nordiska motståndsrörelsens hemsida kan läsa ”Nordiska motståndsrörelsen bekänner sig helhjärtat till den nationalsocialistiska världsåskådningen” och på SD:s hemsida står det att ”Sverigedemokraterna definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur.”. Alltså helt stick i stäv med svensk lag och demokratiska grundsatser.

Så även om jag personligen inte upplevde Förintelsen och den politik och de ageranden som gjorde den möjlig så kan jag se idag att mycket av det som sker omkring oss i dagens Sverige är precis sådant som gjorde det möjligt att mörda miljontals människor på löpande band.

Det finns inga ursäkter för varför Polismyndigheten agerar till stöd för nazisterna och det finns inga ursäkter för varför samhället, media, riksdag och regering inte agerar hårdare mot Sverigedemokraterna.

Jag var inte med under andra världskriget så jag kan inte säga hur det är att inte ha samma rättigheter som resten av befolkningen, men jag kan känna igen ett mönster och jag kan se när demokratin hotas. Den 9 september är det val i Sverige. Vilken framtid vill du ha?

Simon Vinokur, judisk debattör

Är den svenska Polismyndigheten inkompetent eller hyser de som arbetar där nazistsympatier?

---

Fråga kan uppfattas som hård och överdriven, men när man ser bakåt på de beslut som fattats vad gäller till exempel Nordiska motståndsrörelsen demonstrations-och mötestillstånd och de nedlagda förundersökningar som är mer regel än undantag när någon anmäler hot från rasister och nazister så framstår den ändå som fullt rimlig.

Av någon anledning väljer Polisen konsekvent och aktivt bort alla argument mot nazisternas organiserade närvaro och väljer istället att inte bra låta dem attackera demokratin utan även oss som lever och rör oss i deras närhet.

Nu fick folk- och massmordsmordsorganisationen Nordiska motståndsrörelsen återigen tillstånd att organisera sig i Almedalen och bland annat sätta upp bokbord i Visby.

Det är inte odemokratiskt att vägra nazister att öppet organisera sig. Det är inte odemokratiskt att hindra nazister från att öppet sprida sina åsikter och värderingar. Det är inte odemokratiskt att föra bort och åtala nazister som hetsar mot judar, hbtq-rörelser eller för dem oliktänkande, vilket de för övrigt gjort under årets politikervecka i Almedalen.

Det är inte odemokratiskt att skydda folk mot andras åsikter om de åsikterna är direkt skadliga.

Demokrati innebär inte rätten att säga vad man vill, var man vill eller till vem man vill. I en värld där mänskliga rättigheter är tänkta att gälla så måste man begränsa det fria ordet, demonstrations- och mötesfriheten för människor med åsikter som är direkt farliga för andra.

Grejen är att svensk lag redan innehåller dylika undantag från yttrandefriheten. Man får inte hota andra, man får inte hetsa mot folk för att man tycker illa om deras etnicitet, religion, härkomst eller sexuella läggning. Man får inte förtala eller förolämpa någon.

Såhär står det i Ordningslag (1993:1617) 2:10: ”Tillstånd till en allmän sammankomst får vägras endast om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten vid sammankomsten eller, som en direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning eller med hänsyn till trafiken eller för att motverka epidemi.”

I och med att NMR om och om igen visat att de är ute efter att störa ordningen och utgöra ett hot mot säkerheten för de i deras omedelbara omgivning så finns det alltså skäl att inte bevilja dem tillstånd.

”Demonstrationsrätten är väldigt stark, i det skedet vi beviljar ett tillstånd så kan vi inte tycka något om någons åsikt. Om man sedan framför sin åsikt och vi hör eller ser något som är brottsligt, då ingriper vi”, säger Elisabeth Arnestad som är biträdande kommenderingschef för polisen under Almedalsveckan och det må vara sant, men det finns andra saker än åsikterna att ta i beaktande.

Skulle de trots detta få tillstånd så återstår bland annat Brottsbalk (1962:700) 16:8 (lagen om hets mot folkgrupp) som är ett brott som kan ge fängelse i upp till fyra år, men som trots detta knappt eller inte alls leder till polisiära ingripanden mot nazisterna. Det är inte bara juridiskt och moraliskt fel av Polisen att låtsas om att de inte vet vad NMR är för organisation, det är direkt farligt för demokratins vara eller icke vara. För att inte tala om att ett gaskammarfritt framtida Sverige vore att föredra.

Tillbaks till början: Polisen väljer av någon anledning att fortsätta ge tillstånd till NMR och anledningen är inte att NMR har rätt att nyttja sina demokratiska fri- och rättigheter. För det har de inte. Anledningen är någon annan och däri ligger frågetecknet. Vad är det som gör att den svenska Polismyndigheten supportar nazisterna?

Simon Vinokur, judisk debattör

Vad görs åt invandrad antisemitism?

Tänker staten låta antisemitismen från Mellanöstern och norra Afrika (MENA) flöda fritt i Sverige eller har den några som helst planer på att få den att upphöra?

Man behöver inte vara jude för att känna till problemen med judehat i Malmö och i Göteborg, men antisemitismen som följt med en del av de som kommit hit som flyktingar från bland annat Syrien är även vanligt förekommande i andra delar av landet.

Det handlar inte enbart om antisemitiska pro-Palestinska demonstrationer, brandbomber kastade mot judiska ungdomar eller hakkors klottrade på judars ytterdörrar. Judehatet dyker även upp i konversationer mellan judar och folk från MENA, människor som vuxit upp i miljöer där antisemitismen är vardag och statssanktionerad. I miljöer där barnen får lära sig att judar, inte Israeler, är onda och och där vuxna tittar på tv-serier där judar är giriga skurkar med kroknäsa som vill alla ont.

Självklart uppstår det problem när dessa människor når judarna i Sverige. Livslång indoktrinering är inget man kastar av sig bara för att man passerar nationsgränser.

Det är inte ovanligt att människor från bland annat Syrien, Tunisien och Palestina blir förvånade när de lär känna en jude och inser att judarna är lika mänskliga som alla andra. Det händer även att den vänskap mellan judar och folk från MENA som i de sammanhangen kan uppstå behöver hemlighållas så att inte deras landsmän får reda på ”förräderiet”.

Med detta sagt bör man fokusera på det senare, nämligen den mycket möjliga vänskapen mellan folk från MENA och judar eftersom lösningen på MENA-antisemitismen inte är att stänga flyktingar eller invandrare ute från Sverige. Även de flyktingar som är antisemiter har ett asylbehov och det behöver tillgodoses.

Vad som behöver göras är att fortsätta ta emot flyktingar, gärna i högre grad än nu, men aktivt se till att ta död på judehatet som finns bland vissa av dem. Detta kan man såklart göra på flera olika sätt, men som det är idag ligger en stor del av ansvaret för detta på ideella organisationer eller enskilda individer, vilket både är ansvarslöst och ineffektivt.

Ett sätt att ta död på antisemitiska konspirationsteorier kan vara att byta ut det missriktade kravet på kunskaper i svenska som bland annat faller på redan nu otillfredsställande SFI-utbildningar, mot en obligatorisk undervisning om antisemitism. Se till att ha lärarledda kurser där man på ett tydligt sätt tar upp de antisemitiska konspirationsteorier som florerar i MENA och bemöter dem med fakta. Där man förklarar varför konspirationsteorierna är just konspirationsteorier, varför de är fel och hur det kommer sig att de är så spridda i MENA-området, det vill säga antisemitismens historia.

Ett kompletterande tillvägagångssätt bör vara att det allmänna gör det obligatoriskt för flyktingar från MENA att träffa judar. Till exempel arrangera besök i synagogor eller till judiska församlingar och liknande.

Det är svårt att hata någon man faktiskt har mött och de flyktingar som kommer hit är inte dummare än vad vi är. Utbilda och träffas så har vi kommit en bit på väg.

Simon Vinokur, judisk debattör

”Vad tycker ni om judarnas framtid i Sverige?”

Om man försöker kamouflera sitt judehat genom att kalla judar för zionister, om man jämför Israel med Nazityskland, om man använder ord som ”blodtörstiga israeler” eller andra ord som traditionellt används inom antisemitismen, då är man ute på tunn is.

Idag är det spännande att vara jude i Sverige. Man vet aldrig vad som kan komma att hända och man vet inte vad man vågar säga och var.

Så vad hände, vad är det som skiljer den här veckan från den förra? Egentligen ingenting, inte här och inte något som har med judar att göra, men det spelar inte alltid någon roll. Det som har hänt är att en israel vann en musiktävling och ett stort land långt bort valde att flytta på en ambassad i Israel vilket ledde till gränsattacker och död. Jag sörjer med de dödas familjer och vänner.

Att det saknar logik att ge sig på Israel för något ett annat land gjort tycks irrelevant, tycka vad man vill om Israels regim, men på ett sätt är den uppblossade konflikten och musiktävlingen oerhört intressant för oss judar här i Sverige.

”… det är ju för fan sionisterna som går i Hitlers fotspår”, ”… palestinier utgör inget hot mot någon … de styr inte några centralbanker …”, ”…de blev inte utsatta för någon ”förintelse”…”. Hoppen går snabbt från grov antisemitiskt färgad kritik av Israel över till judar och konspirationsteorier om en påstådd judisk offerroll vars syfte är att vinna fördelar gentemot omvärlden. Påhittade siffror om hur många människor Israel dödat är idag lättare att komma över i sociala medier än det är att komma över recept på hårdkokt ägg.

Så vad är problemet för oss judar? Generellt sett så är många av oss fullt medvetna om vad antisemitism kan leda till. I judiska grupper ställs frågor som ”Vad tycker ni om judarnas framtid i Sverige?” och uppgivna suckande citat av orden ”sionister” och ”förintelse”, bägge inom citationstecken. Alla vet vad orden betyder och alla är mer än väl medvetna om att det om det går för långt kommer innebära ett val kring huruvida man ska stanna och slåss eller fly till andra länder, exempelvis Israel, för även om landet nu styrs av en rätt extrem höger och även om landet ligger i konflikt med några judehatande regimer så finner många Israel tryggare än de finner Sverige vara. Visst, i Sverige är risken för bomber och raketer minimal, men i Israel så kan man berätta var och när man vill att man är jude, för folk runt omkring en kommer inte misshandla eller hota en för det.

Sist konflikten blossade upp mellan Palestina och Israel så kastades det brandbomber i Sverige och palestinier och vänsteraktivister skrek antisemitiska slagord. Vi var apor som skulle skjutas. Liknande händelser tenderar att ske varenda gång det blossar upp mellan länderna. Nu skedde det till och med för att en israel vann en musiktävling.

Men ”kritik av Israel är väl inte antisemitisk”? Det kan man fråga sig och svaret är i ärlighetens namn att det beror på hur kritiken ser ut. Om man sprider hat och kritik mot Israel för att landet deltar i Eurovisionsschlagerfestivalen trots att det inte ligger i Europa men låter bli att kritisera Turkiet som inte heller gör det, eller Australien för den delen, ja då är man ute på djupt vatten, för varför väljer man att kritisera just Israel? Det Israel gör är inte värre än det Turkiet gör och att Israel inte bör vara med i Schlagerfestivalen på grund av var landet ligger på kartan medan man tycker att det är ok att Australien är med, ja då är man också ute på djupt vatten.

Personligen ser jag fram mot att den pågående antisemitiska hatstormen ska lägga sig så jag kan få en paus i att attackeras för min etnicitet. Nu hör jag de antisemitiska spökena viska ”tycker du att du är attackerad? Tänk på palestinierna!” och så är vi tillbaka på ruta ett. Jag är svensk medborgare, inte israel och vill inte hatas för eller jämföras med något jag inte haft med att göra.

Simon Vinokur, judisk debattör

Många judar organiserar sig, trots vetskapen om att de riskerar att skjutas och bombas.

En judisk flicka och hennes mamma som inte vågar anmäla en skola av rädsla för repressalier fick en antirasist att i en diskussion med mig kalla dem fega och gnälliga för att de inte anmäler och för att de inte går ut med sina namn i artikeln de medverkar i.

---

Detta är en debattartikel. Det är Simon Vinokur som har skrivit texten och som står för åsikterna i den. Simon är politiskt obunden.

Ibland känns det som att hur man än gör som jude så blir det fel. Min rädsla och sorg blandas med glödgad ilska och frustration när jag ser de äldre judarnas varningar slå in.

“Använd inte ordet rädsla, använd istället trauma om du nu ska skriva om hur vi känner det. Risken är annars överhängande att folk kommer uppfatta oss som fega.”

“Använd inte orden “dölja sig”, använd istället att “gömma sig”. Risken är annars överhängande att folk får vatten på sina kvarnar och tror att vi har en dold “judisk agenda”.”

“Är det verkligen bra att skriva om Judiska hemmet och deras säkerhetsrutiner, risken finns att fel personer läser artikeln och får reda på sånt som gör det lättare för dem att attackera våra gamla.”

Jag är trött på det här, innerligt trött, för vad vi än skriver eller säger så finns det en konspirationsteori som täcker in det.

Enligt antisemitismen så är judar fega men även krigshetsare. De är rika och smarta, de låg bakom Förintelsen och de är Israel och de är  nazister. Enligt antisemitismen så är judar blodtörstiga och förintar palestinier, särskilt barn men även vuxna. De sägs äga bankerna och är ödlemänniskor från jordens innandöme. Vi judar är tydligen både kommunister och kapitalister samt ligger bakom homosexualiteten, porren, demokratin, televisionen, media och mångkulturen. För att inte tala om att judarna sägs låtsas vara offer för att få ta del av nån slags oförtjänta fördelar och så är vi gnälliga. Vad kan judar tycka och säga utan att bli anklagade för något?

Så jag vill säga, trots vetskapen om att vissa nu kommer se oss som blodtörstiga och beräknande, att många av oss judar kämpar. Vi kämpar för vår rätt att inte utsättas för judehat och är allt annat än fega.

Jag märker av att fler och fler judar i min närhet vågar säga ifrån och står upp mot antisemitismen, en del anonymt och en del i eget namn.

Många organiserar sig idag i församlingar för att kunna leva sin judiskhet på det sätt de önskar, trots vetskapen om att de riskerar att skjutas och bombas. Det finns massvis med judar som organiserar sig mot antisemitism, som driver fredsprojekt med och utan andra grupper, som skriver och skrivs om i media. En del bär judiska symboler på stan, trots vetskapen om att det högst sannolikt kommer leda till verbala och fysiska påhopp.

Även historiskt har judar kämpat. Under andra världskriget gjorde mängder av judar uppror mot mördarna. En del gav sina liv för att rädda barn från gaskamrarna, från svälten och skotten. Från rädslan och ångesten när gasen mördade de små. En del judar trotsade sin hunger, trotsade vetskapen om att de skulle dö om de gav bort de sista växande blåbären de hittat i ett hörn av staketet runt koncentrationslägren, men de gjorde det ändå som ett uppror mot risken att annars tappa sin mänsklighet och istället bli just ett offer utan möjlighet att påverka. Det finns så många sätt att kämpa på. En trotsig blick, en skänkt filt, ett leende mot någon som är på väg att gå under.

Familjen som inte vågar anmäla dotterns skola är inte feg, snarare tvärtom. Flickan går i en judisk skola i Stockholm vilket bara det kräver mod. Vi judar som kämpar, vi gör det inte för din rätt att ha synpunkter på hur vi går till väga eller vilka sätt som är rätt utan för vår rätt att existera som judar utan rädsla för vad du tycker, tänker och känner om oss.

Simon Vinokur, judisk debattör

Att de bombar asylboenden och attackerar prideparader borde vara nog skäl att neka tillstånd

MÅN 12 FEB 2018 Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Då kör vi igen. Nazisterna vill demonstrera, igen, och Polisen planerar att ge dem rätt att uttrycka sina åsikter och värderingar på allmän plats inne i en stad, Boden, av samma anledning som vanligt: ”Allmänna sammankomster har ett starkt skydd i grundlagen … Det ska mycket till för att få ett avslag.”

NMR har tidigare bland annat attackerat en fredlig antirasistisk demonstration i Kärrtorp, en prideparad i Falun och en i Stockholm. De har bombat ett asylboende i Göteborg samt attackerat poliser i Stockholm med mera.

Så här står det i deras ”officiella aktivisthandbok”: ”Med tanke på det som händer med vår nordiska ras så finns det inget moraliskt försvar för pacifism. Tvärtom, den som tar till vapen och agerar har den eviga rätten på sin sida”.

Om inte detta är ”mycket” enligt Polisen så vet ej tusan vad som är det. Behövs det måhända en utförlig till demonstrationstillståndsansökan bifogad blankett med ett schema på planerade våldsaktiviteter?

”Klockan 12:47 kommer vi dra kniv mot några judar och homosexuella, klockan 13:16 kommer vi attackera några poliser som råkat komma för nära oss och kl 14:02 ska vi misshandla en ung man till döds eftersom vi inte tycker om hans hudfärg. Glöm nu inte att vi även tänker göra vårt bästa för att skrämma alla andra som demonstrerar samma dag så de inte vågar ta med sig sina barn på stan den dagen.”

Om Polisen skulle vilja ge avslag så skulle den kunna göra det, utan problem. ”På grund av ordning, säkerhet eller med hänsyn till trafiken”, står det på Polisens hemsida.

Att förvänta sig en fredlig, ej hotfull demonstration från NMR:s sida är lika rimligt som att förutsätta att clownerna på cirkusen inte har några planer på att försöka få publiken att skratta.

Visst, det kan säkert hända att clownen har en dålig dag eller försöker chocka en genom att inte försöka få publiken att skratta, men när man går på cirkus så förutsätter man att det kommer finnas clowner där för att roa en. När nazisterna demonstrerar så är det fullt rimligt att förutsätta att de kommer störa ordningen.

Så Polisen vet att nazisterna är ett hot mot omgivningen. Den vet att kammarrätten konstaterat att risken för våld är stor när NMR demonstrerar och den vet att många människor kommer känna sig otrygga i nazisternas närhet.

Det har skrivits så oerhört mycket om det vid tidigare nazistdemonstrationstillfällen så det lär knappast ha undgått Polisen i Boden.

Vi vet sen förut att Sverige har skrivit under Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering och vi vet att de svenska grundlagarna har undantag i lag. Man får till exempel inte säga vad man vill, var man vill. Säger man något rasistiskt eller antisemitiskt på allmän plats så många hör det så räknas det som hets mot folkgrupp eftersom det som sägs har fått stor spridning. Det är en skam att Tyrrunan som NMR har som logga fortfarande inte räknas som nazistisk, trots att den bars av nazister under andra världskriget och trots att den än i dag bärs som logga av en uttalat nazistisk organisation, men det går att ändra på.

Vad krävs för att svensk polis ska förstå att en organisation med samma ideologi som Hitler vill människor illa och vad krävs för att samma polis ska förstå att det bara finns två reella alternativ i en sådan här situation?

Antingen ger de avslag på demonstrationsansökan eller så griper de alla deltagare som går med i demonstrationen för hets mot folkgrupp. Punkt.

Simon Vinokur, judisk debattör

Judiska samfund, skolor och ålderdomshem tvingas själva ordna diverse säkerhetssystem för att människor inte ska råka illa ut.

Antisemitismen har gått så långt att många av oss judar döljer sin identitet för omgivningen, skriver Simon Vinokur.

Vem ser till att vi judar som lever i Sverige är säkra? Vem ser till att de som vill krossa, skjuta och bränna oss inte lyckas med det?

Judar tillhör en av Sveriges fem nationella minoriteter. Det betyder sammanfattningsvis att vi har rätt att leva som judar i Sverige. Vi behöver inte assimileras, vi har rätt att lära oss jiddish och vi har rätt att inte behöva gömma oss.

Trots det har det gått så långt att många judar döljer sin identitet för omgivningen. En judinna skrev på Facebook i dag att ”i går bad jag med sorg i hjärtat min yngsta dotter att helst ta av sin davidsstjärna då hon är på stan, inte bara stoppa in den innanför tröjan”.

LÄS MER: Brandbomber kastade mot synagogan i Göteborg

”…inte bara stoppa in den innanför tröjan” är egentligen det som säger mest av hela den kommentaren. Många judar brukar gömma sig, vi behöver göra det för att landet Sverige inte skyddar oss mot de reella hot antisemitismen och antisemiterna utgör. Men det finns grader av kamouflage. Att ta av sig davidsstjärnan helt är att gå långt.

Jag börjar förstå vad min mamma och min mormor var så rädda för, nämligen en indirekt statssanktionerad antisemitism

Judarna tvingas ansvara för sin egen säkerhet

Trots att vi lever i en demokrati så är det judiska samfundet tvunget att själv ordna diverse säkerhetssystem för att dess deltagare inte ska råka illa ut. Den judiska grundskolan i Stockholm har ordnat en ständigt övervakad säkerhetssluss som man måste passera för att få komma in. Det blir såklart krångligt för vänner och anhöriga att hämta barn från skolan då de först blir tvungna att svara på diverse säkerhetsfrågor, men barnen är åtminstone säkra. Innanför slussen.

När jag går till judiska centret för att köpa ljus till chanukian så måste jag ta mig igenom samma säkerhetssluss, så det gäller att inte ha bråttom.

Det judiska ålderdomshemmet i Stockholm, fullt av äldre människor av vilka flera har upplevt Förintelsen, är även det tvunget att ordna sin egen säkerhet. Någon vidare hjälp från staten får de inte. Så även ålderdomshemmet skaffade sig en kameraövervakad, ständigt bevakad säkerhetssluss, så att de som lever där ska vara säkra. Åtminstone innanför slussen.

Ibland vill lite yngre judar hålla gemensamma fester, vilket så klart är helt okej i Sverige. Det finns inga lagar mot att de ska få festa, men det finns inte heller något skydd från rättsväsendet så ungdomarna får välja mellan att inte festa eller att helt enkelt ordna någon slags egen vakt utanför festen. Utifall att någon skulle få för sig att attackera dem, till exempel med molotovcocktails. Samma gäller judarnas heliga byggnad, synagogan. Även den är tvungen att vaktas av församlingens egna vakter.

Judiska föreningen lades ned efter hot

Här och där i landet så är det ännu lite krångligare. I Malmö får de judiska lärarna inget skydd från rättsväsendet eller staten så flera av dem vågar inte berätta att de är judar för eleverna. Eftersom de inte kan ha egna vakter med sig till jobbet så är deras arbetsmiljö allt annat än trygg. I Umeå valde rättsväsendet att inte skydda den judiska föreningen som fanns där, vilket nazister och rasister insåg och därmed enkelt hotade judarna så mycket att den judiska föreningen blev tvungen att lägga ner sin verksamhet.

Det här är alltså Sverige 2017. Landet som tyvärr börjar få mig att förstå vad min mamma och min mormor var så rädda för, nämligen en indirekt statssanktionerad antisemitism. När staten inte ens bidrar med skydd i ett samhälle där antisemitismen är så stark som här, då är det kanske som judinnan på Facebook säger: ”Ta av dig davidsstjärnan, visa inte vem du är.”

Av Simon Vinokur

Judisk debattör

Kritiken mot nazistdemonstrationen vid synagogan i Göteborg är ingen symbolfråga – det är en säkerhetsfråga, skriver Simon Vinokur, tredje generationens Förintelseöverlevare.

Det pratas mycket om att nazister och antisemiter utgör ett stort hot mot judar, men vad jag tycker saknas i debatten är en förklaring på varför protesterna mot nazisternas demonstration den 30 september inte är en symbolfråga utan en säkerhetsfråga och som förklarar vilken effekt Förintelsen och nazismen haft på många judar.

Vi vet allihop att det var hemskt i koncentrationslägren. Vi har alla sett foton på människor så magra att man inte förstår var deras mänsklighet faktiskt fick plats. Vi har sett foton på högar av mördade judar, av skorstenar där flera miljoner människors själar bolmade i väg mot vad vi bara kan hoppas var en bättre tillvaro. Vi har sett filmer som Schindlers list och läst böcker som Anne Franks dagbok, men för de allra flesta har dessa bilder och texter varit korta parenteser i deras liv. Ett skolarbete, en dokumentär på kvällskvisten, en bok att fördriva tiden med på semestern.

Många har dolt sitt ursprung

För människor som var där, både före, under och efter koncentrationslägren så var det inga parenteser. Många av dem levde resten av sina liv så traumatiserade av vad de upplevt att de ändrade hela sina liv, sina traditioner, för att ingen någonsin skulle kunna få reda på vilka de eller deras barn faktiskt var.

Många av första generationens Förintelseöverlevare, som min mormor, avsade sig utåt sett sin judiskhet. De konverterade, lät sina barn växa upp med en annan slags gud och med andra seder. De lät sina barn konfirmeras och de låtsades hela eller delar av sitt liv att de inte tillhörde det folk som stora delar av Europa velat förinta.

Min mamma var en av de andragenerationare som växte upp kristet. Hon döptes, konfirmerades och förstod inte förrän i sina övre tonår att hon och hennes mamma var judinnor. Jag växte upp med ett trauma så starkt att jag inte ens vågade skicka channukkakort i kuvert till mormor. Någon kanske skulle hålla det mot ljuset och läsa vad det stod.

I min mammas generation har många varit nästan lika rädda för upptäckt som deras föräldrar varit. Jag vet andragenerationare som är oroliga att folk ska se på dem att de är judar. Inte för att de bär några judiska kännetecken utan för att de känner det som att deras judiskhet ska lysa igenom. Som om det stod ”jude” med stora bokstäver på deras bröst eller ryggar.

Mamma var ständigt orolig för upptäckt

Jag är tredjegenerationare. Jag växte upp med en mamma och pappa som stod för att de var judar, även om framförallt mamma var orolig för att upptäckas hela sitt liv. Hon avgjorde när och var det var okej att avslöja den stora hemligheten. 

Jag gjorde likadant tills för några år sedan. Min tonårstid, 90-talet, var ett ständigt sicksackande från ena trottoaren till den andra, för att undvika de människor jag upplevde utgjorde ett hot om de såg på mig att jag var jude. Mitt halsband med en davidsstjärna på var ena minuten utanför tröjan och nästa gömd under den. Alla människor var potentiella hot.

I dag är jag öppen med att jag är jude, åtminstone offentligt. Privat är jag fortfarande noga med att granska min omgivning innan jag nämner att jag är det. Jag behöver estimera vilka som är potentiella hot och i så fall hur stora.

Min, min mammas rädsla och begränsningarna i våra liv beror på det mina far- och morföräldrar var med om när nazister mördade sig igenom deras familjer och under lång tid förvägrade dem deras mänsklighet.

Judarna i Göteborg känner skräck

När vi i dag talar om att judar i Göteborg kommer vara rädda när nazister demonstrerar intill synagogan, då är det den rädslan vi talar om. Första, andra- och tredjegenerationarna i Göteborgs synagoga kommer inte vara rädda på samma sätt som du är rädd när du går hem en mörk, sen kväll. De kommer känna skräck in i benmärgen. Jag menar inte att förringa din rädsla, jag menar att förklara vår.

Att kritisera Polismyndigheten för att den har planerat in en nazistisk demonstration i anslutning till en synagoga är inte en symbolfråga utan en legitim demokratisk förväntan på att judar i Sverige ska slippa återuppleva en del av de kränkningar som judar utsattes för under Hitlers tid vid makten.

Av Simon Vinokur

Tredje generationens Förintelseöverlevare

Låt nazisterna samlas, hissa sina flaggor och skylta med sina symboler. Låt dem skrika sig hesa i sin iver att rensa sin omgivning från de människor de tycker är fel. Men låt då polisen direkt utföra sitt uppdrag att skydda alla människor i Sverige från hot och rädsla för människor som har samma värderingar och åsikter som Hitler.

Enligt Polismyndighetens hemsida har alla rätt att demonstrera så länge demonstrationen i sig inte utgör ett hot mot ordning eller säkerhet. Polisens tolkning av innebörden i de undantagen är inte nödvändigtvis fel, men tack och lov har vi fler lagar i Sverige än Regeringsformen. Till exempel lagen om hets mot folkgrupp.
Polismyndigheten säger sig nu ha insett att symboler kan vara nazistiska även om de inte användes av nazisterna under andra världskriget, men med tanke på att tyrrunan som är Nordiska motståndsrörelsens logga faktiskt bars av nazisterna som symbol för att de gått i Reichsführerschule, av Förbundsrepublikens central för politisk upplysning kallad “läroanstalt för massmord”, så behöver man inte ens fundera över om den är nazistisk eller ej.
Nordiska motståndsrörelsen är en uttalat nazistisk organisation. Det konstaterar även Erik Nord, polisområdeschef i Storgöteborg, men trots det har han valt att ge dem demonstrationstillstånd.

För några dagar sedan lade Polismyndigheten upp ett flygblad till medlemmar i NMR på sin hemsida där den informerar nazisterna om hur de ska demonstrera utan att åka fast för hets mot folkgrupp. Inför demonstrationen ska flygbladet även delas ut till nazisterna. I mina ögon är det som om Polismyndigheten informerat dem om hur de ska begå brott utan att kunna gripas, precis som om de bestämt sig för att tipsa våldtäktsmän om hur de bör våldta utan att åka fast. I flygbladet står det “använd inte emblem, tecken eller andra attribut som kan uppfattas som ersättningssymboler för t.ex. hakkors eller andra nationalsocialistiska symboler”, så poliserna borde gripa alla som bär en NMR-logga.

Nazismen är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och denna brutala folkmordsideologi bygger på idén om den ariska “rasens” påstådda överlägsenhet, alltså borde själva deltagandet i NMR:s demonstration i sig kunna vara hets mot folkgrupp och alla i NMR:s demonstration bör kunna gripas eftersom demonstrationen de deltar i är arrangerad av en nazistisk organisation i syfte att sprida nazistiska värderingar. Erik Nords resonemang är problematisk då han tycks vilja följa vissa lagar (demonstrationsfriheten) men strunta i andra (hets mot folkgrupp). Det lär knappast ha undgått någon att nazister både tillåts att demonstrera och att fullfölja sina demonstrationer i Sverige. Vi har alltså en polismakt som säger sig värna våra lagar men som selekterar vilka lagar de finner värda att ställa sig bakom. Hur ska en demokrati kunna ha en grundlag som låter precis vilka grupper som helst demonstrera när samma demokrati väljer att inte följa de begränsningar som finns i yttrandefriheten?
Låt Erik Nords ord vägleda poliserna i sitt beslut om demonstrationstillstånd för nazisterna. Låt nazisterna samlas, hissa sina flaggor och skylta med sina symboler. Låt dem skrika sig hesa i sin iver att rensa sin omgivning från de människor de tycker är fel. Men låt då polisen direkt utföra sitt uppdrag att skydda alla människor i Sverige från hot och rädsla för människor som har samma värderingar och åsikter som Hitler – mannen som var ansvarig för historiens mest välplanerade och strukturerade folkmord. Låt polisen gripa dem utan dröjsmål.
Erik Nord, visa att vi gör rätt i att lita på dig nu när du gett nazisterna demonstrationstillstånd.

Simon Vinokur
Debattör