Agera källkritiskt

EN ÖNSKAN:

Det som sker på Facebook, alltså delningar, likes, kommentarer och inlägg, är lika verkligt som om du hade sagt något ”i verkliga livet”. Om du läser eller ser något på nätet som du inte vet vilken källan är så kolla upp källan innan du sprider det du ser vidare.

Granska det du läser, eller ser, källkritiskt innan du delar det vidare! Ja, det kommer kräva en del tid och energi av dig, men faktum är att bara för att det går att dela och kommentera 20 inlägg på fem minuter så betyder det inte att det är lämpligt att göra det. Du kan plocka ihop 20 avokado på 1 minut i affären, men du hade kommit hem med en massa omogna eller övermogna avokados i så fall. Alltså gör du inte det, för det är olämpligt.

Om du går på stan och hör någon du inte vet vem det är påstå något, hade du då sagt det du hörde till dina vänner och presenterat det som fakta?

Jag vill i ärlighetens namn inte få upp inlägg i mitt flöde som kommer från suspekta källor som uppenbarligen inte har granskats innan de delades.

Jag vill inte behöva granska dina delningar åt dig. Och nej, lösningen är inte att jag döljer dina inlägg eller struntar i att jag får upp ogranskat skitsnack i mitt flöde och jag vill helst inte att lösningen ska vara att jag blockar alla som delar ogranskat material. Det skulle bli många blockningar.

BEHÖVER MAN KÄLLGRANSKA ALLT?

Nej, man behöver inte granska allt man läser eller ser. Delar du en video med gulliga katter så behöver det nog inte källgranskas. Troligtvis gör det ingen skada om det visar sig att några av de gulliga kattvideorna är photoshopade. Delar du artiklar från tidningar som följer de pressetiska reglerna (t ex Aftonbladet, DN, SVD, Expressen m fl) så lär du GENERELLT sett inte behöva källgranska dem. OM DET INTE ÄR EN LEDARE, KRÖNIKA, INSÄNDARE eller DEBATTARTIKEL!

Om du läser information i en artikel från en sida du inte känner igen, en sida du vet har en tydlig politisk, rasistisk eller annan agenda eller läser en MEME så behöver källan granskas, för du har ingen aning om det som står är sant eller ej. Du vet inte ens om citatet i MEMEn du läser är ett korrekt citat eller om det kommer från den MEMEn påstår att det kommer från eller om informationen i den är korrekt.

Att något står i en tidningsrubrik, i en MEME eller sägs i en video betyder inte att det är sant. Oavsett hur rimligt det låter.

Läser du en delad artikel från en sajt med ett suspekt namn, risig design, enkelriktad information (information sett från bara ena sidan av något) så utgå från att det du läser inte stämmer eller åtminstone kräver en källgranskning. I bästa fall blir du positivt överraskad om det stämmer.

Det sprids så d*ävla mycket skit och en hel del av det som sprids är skadligt för någon eller några. Det kan vara skadligt från allt till turistelefanter (video som framställer elefanter som rids av turister som något som elefanterna njuter av) till hela folkslag och nationer. Till exempel är en delning av en rasistisk sajt ett stöd till den sajten och den ideologin, oavsett om du tycker dig hålla med om det som står i just den artikeln du delar.

Återigen: Du hade inte spridit något vidare som fakta om du hört någon för dig okänd person påstå något på stan. Bete dig likadant i sociala medier! Inte nog med att det är lika skadligt här som ”på riktigt”, det du sprider i sociala medier läses/ses av sannolikt åtminstone några hundra, i värsta fall av hundratusentals eller fler.

Det du delar står du för, om du nu inte i en förklarande kommentar till delningen gör klart att du inte står för innehållet eller att du gör delningen för att uppmärksamma folk på något du tycker är fel.

En delning utan medföljande kritisk kommentar betyder att du står för innehållet. Vill du verkligen stå för allt du delar?

AGERA OCH TÄNK KÄLLKRITISKT!

Simon Vinokur, debattör och källfanatiker

Har du missat att det finns fattiga i Sverige?

Seglare: Alla har inte samma ekonomi som er politiker, Mohamad Hassan

ONS 24 JUL 2019 Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Hej Liberalerna och Mohamad Hassan! Angående att du anser att alla kan skaffa segelbåt om de vill:

Många har reagerat på uttalandet och jag kommer därför inte fokusera på det omoraliska i att förutsätta att alla har lika goda förutsättningar
som Mohamad själv.

Inledningsvis vill jag säga att Mohamad har rätt i sak, vem som helst kan skaffa båt. Han tar 1000 kronor som exempel på vad en båt kan kosta och det är faktiskt en liten överdrift. Man kan hitta gratis segelbåtar. Små och/eller i rätt risigt skick, men ändå.

Proppen gick ur båtmarknaden för några år sen och särskilt segelbåtar från 1960/70-talen är numera rätt så svårsålda. Det är med andra ord köparens marknad.

Så när man har fått sin gratis segelbåt, vad gör man då?

Lära sig läsa sjökort kan man alltid be en bryggranne om hjälp med. Båtlivet är bra på det sättet, alla vill hjälpa varandra. Så det kan vara gratis att lära sig de mest basala grunderna i navigation, även om jag starkt rekommenderar en kurs så man åtminstone får Förarintyg. Runt 2000 kronor för det.

Man behöver ha någonstans att ha båten på somrarna. Och under vintern. Har man en vän med sjötomt så kanske man kan få ha båten vid deras brygga under sommaren, men jag skulle våga mig på att gissa att de flesta inte har en sån vän.

Vill man skaffa segelbåt nu medsamma så blir det troligtvis till att ligga i en marina. Det är dyrt, men om man har man tid på sig så kan man ställa sig i kö till en båtklubb. Det är mycket billigare, men räkna med åtminstone runt 4000 kronor för sommar- och vinterplats. Ju större båt desto dyrare.

Dessutom måste båten tas upp på land på hösten. Och läggas i vattnet på våren. Det kan mycket väl komma att kosta det med, vanligtvis sammanlagt runt 1000 kronor. Har du tur ingår det i priset du betalar för vinterplatsen, men det är inte något att räkna med.

Icke att förglömma är kostnader för underhåll. Visst kan man strunta i att bottenmåla (några hundralappar för en halvliten båt) eller bottentvätta (åtminstone en dryg tusenlapp per säsong), vinterkonservera motorn (ett par hundralappar), köpa nya tampar, block, vantskruvar, laga segel, motor, skaffa nya lampor, båtbatterier med mera, men det funkar inte i längden.

Räkna med åtminstone 1500 kronor i underhåll per år. Och såklart försäkring. Åtminstone ansvarsförsäkring. Räkna med 500 kronor eller mer per år. Såklart beroende på båt.

Så vad kostar det att ha en segelbåt? Det är som Mohamad säger, det är lite upp till en själv, men det han utelämnar är att en del kostnader kommer man inte ifrån. Uppskattningsvis mellan 5000-10 000 kronor per år.

Frågan jag vill ställa till Mohamad är väl rimligtvis denna: Hur kan du ha missat att det finns folk i Sverige som inte har samma goda ekonomiska förutsättningar som du själv och nu när du uppmärksammats på det men ändå framhärdat att alla har råd att skaffa segelbåt, är du i så fall lämplig att företräda alla Uppsalaborna? Även de fattiga?

Simon Vinokur, seglare och initiativtagare till Integrationssegling

Minoritetsgrupper är inte lättkränkta

”Ditt jävla judesvin!” ”Jag önskar du hade gasats med resten av din släkt.” ”Lappjävel.” ”Din lata neger!” ”Araber är parasiter.” ”Zigenarpack!” Det här är sådant som får mig och andra känslostyrda och lättkränkta individer att nyttja lagen om hets mot folkgrupp för att styra det offentliga samtalet. Enligt Ungsvenskarna SDU.


Ungsvenskarna kom nämligen under sin kongress fram till att Sverige ska avskaffa lagen om hets mot folkgrupp. Anledningen till detta, eller åtminstone den offentliga motiveringen, är att ”lagen om hets mot folkgrupp ger ”känslostyrda och lättkränkta individer ett redskap för att kontrollera och diktera det offentliga samtalet”.

Det är såklart inget konstigt eller förvånande med Ungsvenskarnas beslut. De är ett ungdomsförbund till ett parti som sedan sin tillkomst har hetsat mot de flesta grupper av människor som inte är, tänker eller tycker som dem. Man talar om att barn gör som man själv gör och inte som man säger, så vad kan man vänta av ett ungdomsförbund vars ”föräldrar” växlar mellan en påhittad nolltolerans och uttryckliga kränkningar av minoritetsgrupper?

Till Nyheter24 säger SDU:s Tobias Andersson att det finns en ökad oro i Sverige kring att uttrycka sina åsikter, vad man får och inte får säga. Det må vara hänt att det finns folk som på grund av konflikträdsla drar sig för att använda ord som rullstolsburen, funktionsnedsättning, jude, rom, svart, same med mera för att de är osäkra på vad som är rådande version av orden, men efter att #metoo kom på tapeten så finns det tydligen även en del män som känner sig osäkra på var gränsen går för sexuellt ofredande och våldtäkt och än så länge har det inte lagts några motioner om att ta bort lagar som rör dessa brott. Varför då avskaffa lagen om hets mot folkgrupp med stöd av dylika argument?

Något som SDU och andra partier och organisationer på yttersta högerkanten konsekvent verkar för är att få människor att tro att minoriteter utgör ett hot mot ”svenskar” och mot den ”svenska kulturen” samt att olika kulturer skulle vara oförenliga med varandra.

Att då lägga förslag till motioner om att minoritetsgrupper inte längre ska ha ett juridisk skydd mot okväden riktade mot dem just på grund av deras grupptillhörighet är sett till Ungsvenskarnas värderingar lika rimligt som att deras moderparti till exempel attackerar public service och andra demokratiska institutioner och yttringar.

Som de känsliga och lättkränkta individer många av oss är, så är det viktigt att inte låta förslag som dessa passera obemärkta. Det är oerhört viktigt att ryta ifrån mot sådant som utgör hot mot de mänskliga rättigheterna. Det råder ingen tvekan om hur farlig tystnad kan vara och även om SDU upplever att de känner en osäkerhet kring vad de får och inte får säga så är det inte fog för att göra inskränkningar i den svenska demokratin.

Om Tobias Andersson och övriga i SDU känner sig osäkra på vad de inte får säga så finns det några exempel i inledningen till den här debattartikeln. Hur man kan känna att det ska vara tillåtet ”att offentligt sprida uttalanden som hotar eller är nedsättande om en grupp av personer, med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning” (Åklagarmyndighetens ordlista) kan inte vara annat än ett rent misslyckande inte bara från Ungsvenskarnas föräldrar men även från skolan och samhället i övrigt som tydligen inte lyckats förmedla grundläggande mänskliga värderingar.

Simon Vinokur, judisk debattör

Är svenskt båtliv på utdöende?

Stockholms stad jobbar aktivt på att ta död på båtlivet.

”Visst, vem bryr sig”, tänker kanske du. ”En massa rika filurer som svävar runt i miljonkronorsbåtar, dricker champagne och äter lyxmåltider på krogar ingen annan har möjlighet att ta sig till”.


Så ligger det dock inte till. Min förra segelbåt kostade tio tusen kronor att köpa och min båtplats kostade ett par tusen om året. Nu pajade i och för sig min motor ett par gånger per år, men jag kom i kontakt med en äldre man som var en pärla på att laga motorer, levde på en skärgårdsö och som tack och lov tog på sig att hjälpa mig med min motor.

Nu behöver man inte vara så extrem att man köper en segelbåt på åtta meter, som byggdes 1967 och kostade som min gjorde. Man kan utan problem köpa en fin, begagnad båt från till exempel 70-talet för 60 000 kronor och som fungerar helt ok. En flytande sommarstuga med ett litet kök, toalett, el och vattenkranar. En båt som ger dig möjlighet att bo i skärgården nästan var du vill, när du vill.

Det är jättemånga som har båt. En del har motorbåt, andra har till exempel segelbåt, roddbåt, kajak eller vad det nu kan vara för flytetyg. Många av dessa båtägare är med i båtklubbar, alltså ideella föreningar där medlemmarna äger bryggor och varvsplatser gemensamt. Båtklubbar där man hjälps åt med allt som ska göras, där man får lära känna folk i alla åldrar och från alla möjliga områden och samhällsklasser och där alla är lika mycket värda oavsett om man äger en båt för 5 miljoner eller en båt för 5000 kronor.

Själv upptäckte jag en lucka i båtlivet som jag för några år sen tog mig an att täcka. Det saknas framförallt utomeuropeiskt födda människor i båtlivet, så jag startade ett projekt vars syfte var att ändra på det. Vars syfte var att integrera människor från olika etniciteter och nationaliteter med varandra och samtidigt öppna upp båtlivet för dem. Projektet blev så småningom en båtklubb, Integrationssegling, en ideell förening vars primära syfte är just inkludering och integration.

Allt detta är möjligt dels för att det finns så många olika båtar i så många olika prisklasser, men också för att många båtklubbar inte är särskilt dyra att ha sina båtar i. Min båt är nästan tio meter lång och hitintills har jag betalat 7601 kronor per år för min plats i båtklubben. Det är precis vad jag klarar av när jag har jobb och knappt vad jag klarar av när jag är arbetslös. Båtklubben där jag är medlem har dessutom varit snäll och låtit mig betala över tid då den vetat om att jag inte alltid har haft pengar att betala i klump. Jag älskar båtlivet och jag har hängt mig fast i det i femton år. Att lämna det vore otänkbart.

Nästan otänkbart.

Stockholms stad som hyr ut bryggor och mark till båtklubbarna har nämligen kommit fram till att eftersom de inte har tagit extra betalt av båtklubbarna de senaste decennierna för att kunna ha råd att sköta bryggorna så ska de ta betalt för det från och med nu. Så istället för att från början göra en liten höjning som på några decennier ger tillräckligt med pengar så chockhöjer Stockholm stad nu båtplatsavgifterna.

Sommarplatserna blir upp till 100% dyrare och vinterplatserna upp till 50% dyrare. Dessutom har högsta förvaltningsdomstolen fastställt att klubbarna ska betala moms på avgifterna. Jag vet inte om jag kommer ha råd att ha kvar min båt. En del har redan börjat sälja sina båtar och plötsligt finns det platser lediga i båtklubbarna där det tidigare varit flera års kö. Många båtägare kommer alltså inte ha råd att ha kvar sin båt och det kommer bli riktigt svårt att sälja sin båt när folk vet hur dyrt det plötsligt blivit att äga en. Det kommer sannolikt även påverka företagen som är beroende av båtlivet, till exempel skärgårdskrogar, båtverkstäder, gästhamnar med flera.

Så mitt i ett jättefint och stort föreningsliv och mitt i Integrationsseglings framsteg i att inkludera ointegrerade invandrare till det så bestämmer sig Stockholms stad för att ta död på det. Okunnigt, nonchalant eller medvetet har jag ingen aning om, men om det är ogenomtänkt så hoppas jag innerligt på att Stockholm tar sitt förnuft till fånga. Båtlivet är viktigt på så många nivåer. Snälla hjälp det fortleva!

Simon Vinokur, integratör och debattör

Snart tog Hitler makten

Jag vet att jag är svensk, och jantelagen hit och jantelagen dit, men jag tänker faktiskt skryta lite. De senaste två åren har min kvalificerade gissning varit att Sverigedemokraterna skulle få mellan 16–18% i riksdagsvalet, och jag fick rätt. Det känns skönt att veta att min analytiska förmåga tycks vara intakt.


Dessvärre har jag också varit konsekvent i min analys att Sverigedemokraterna i sig inte innebär något riktigt stort hot mot varken majoritets- eller minoritetsbefolkningen så länge de inte får stöd av Alliansen.

Vad som skrämmer mig en aning just nu är att Alliansen, eller åtminstone delar av den, faktiskt överväger att samarbeta med SD, och den del som inte vill det tar inte tydligt avstånd från den del som gör det. Plötsligt är vi jättenära en regelrätt efterapning av historien.

Visst är det en gnutta otäckt att det politiska läge vi har idag, och har haft de senaste åren, påminner så mycket om hur Hitler och hans Nationalsocialister kom till makten. Eller tog makten, så som SD drömmer om att göra. Allt sånt där som att sprida raspropaganda, utse åtminstone en syndabock för alla problem som die Partei påstår att vi har, motarbeta kvinnors och mäns rättigheter, sabotera regeringsbildanden och vilja införa enorma förvaringscenter för asylsökande och annat löst folk. Att vilja förbjuda fri press, införa ”lojala” polischefer, tuta i folk att SD är den enda lösningen på alla påstådda och verkliga problem och att alla dessa problem beror på ett etablissemang de själva säger sig inte tillhöra, samt på muslimer, judar och en bunt samer och homosexuella.

Visste du förresten att Sverigedemokraterna aktivt motarbetar samernas rätt till sin egen kultur?

Förlåt, nu tappade jag tråden och det är lite det som gör hela den här situationen så extra obehaglig, nämligen det att saker och ting inte känns värre än att man kan komma av sig när man diskuterar ämnet.

Herregud, vi är ett steg från där Hitler var när han tog makten!

Jag menar, jag är själv fullt medveten om det, men ändå sitter jag här och skriver istället för att börja organisera en faktisk, vilande motståndsrörelse och politikerna, de svamlar om ditt och datt, men ändå är de flesta partiledare överens om sånt som tidigare var SD-politik. Moderaterna lyckas inte ens hålla sina egna led från att samarbeta med Hitler. Med Åkesson, förlåt. Jag rörde till det lite. Gissa om jag kommer få skit för det.

Det här är en del av faran med normalisering av odemokratiska åsikter och värderingar. Inte bara att det nu är ok att säga sånt som inte var ok förut, utan även att till och med vi som febrilt jobbar med att motverka i det här fallet Sverigedemokraterna inte tror på hotet från dem tillräckligt mycket för att organisera oss på ett sätt som riskerar att vara nödvändigt inom ett par år, enkom för att de borgerliga partierna bestämde sig för att försöka utnyttja SD i tron att de skulle kunna ha dem under kontroll.

Än så länge är Hitler 2.0 inte med i spelet, men Ulf Kristersson är farligt nära att ta på sig skurkrollen i framtidens historieböcker och det vi kan göra nu är mest att vänta och se om han är så förblindad av drömmar om makt att han bjuder upp Jimmie Åkesson till dans eller om han faktiskt besinnar sig och inser att demokratin är så viktig, även för honom, att han kommer till sans och försöker sig på ett samarbete demokratiska partier emellan.

”Du borde lära dig något mer jobb än dem du jobbat med hittills”, säger en judisk andragenerationare till mig när vi diskuterar mitt jobbsökande. ”Man vet aldrig när det kan komma till användning om vi måste ta oss härifrån”.

Simon Vinokur, judisk debattör

Överväger du Sverigedemokraterna?

Det här är en vädjan till dig som funderar på att rösta på Sverigedemokraterna.  


Jag vill förklara för dig varför jag och många med mig känner så starkt kring ditt val att rösta på SD. Jag kan självfallet inte tala för alla 87 procenten som inte röstade på Sverigedemokraterna i förra valet, men jag tar mig rätten att göra det ändå.  

Du är i din fulla rätt att tycka precis som du vill om precis vad du vill, till och med när det strider mot fakta. Vi har lagar i Sverige som säger att du inte får säga vad du vill, var eller när du vill, men tycka, det får du göra precis hur du vill. I valet får du även rösta precis som du vill.

Vad det här valet verkligen handlar om är inte om vi ska ta emot flera eller färre flyktingar, eller om vi har lyckats eller misslyckats med integrationen. Det här valet handlar inte primärt om huruvida vi ska ha lägre eller högre skatt, om vi ska införa nollvision mot dödsolyckor på arbetsplatsen eller om beställningen av Nya Karolinska är åt fanders eller ej.

Det här valet handlar primärt om vilket samhälle vi vill leva i framöver.  

Om du vill ta emot färre flyktingar, om du vill införa hårdare straff mot brott såsom till exempel stenkastning, om du anser att integrationen har misslyckats och att de som tigger är ett problem för dig så finns det flera partier att välja bland. Exempelvis Socialdemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna. Vad som verkligen skiljer Sverigedemokraterna från de andra riksdagspartierna är inte migrationspolitiken, även om Sverigedemokraternas migrationspolitik är lite hårdare än övriga partiers. Det som skiljer dem åt är allt sånt som rör demokrati, för om du röstar på Sverigedemokraterna så går du dels miste om de saker som förut var anledningen till att du röstade på andra partier  – såna saker som facket, nollvision om dödsolyckor i arbetslivet, kvinnors rätt att bestämma själva över sina kroppar med mera. Dels riskerar du att behöva leva i ett samhälle som snabbt kan komma att närma sig de samhällen vi ser i Ungern och i Polen idag. Även om det vid en första anblick kan framstå som lockande för dig så tror jag att du aldrig skulle vilja bo där.

Jag tror att du uppskattar att vi lever i ett förhållandevis rättssäkert samhälle med yttrandefrihet, pressfrihet och rätten att demonstrera utan att militär sätts in mot dig och att du kan välja att ha ett förhållande med någon från ett annat land, att du kan läsa vilka böcker du vill, att du kan tillhöra den etnicitet du tillhör, ha den hudfärg du har, att du kan gå på museer som inte bara visar det staten vill att du ska få se, att du kan leva i ett samhälle där regeringen inte misstror de forskare som säger att klimatet och den globala uppvärmningen är ett problem med mera.

Om du väljer att rösta på ett demokratiskt parti istället för på SD så blir det som att äta kakan och ha den kvar. Du kan rösta på ett parti som vill minska den redan starkt begränsade invandringen men som i övrigt kommer jobba på att utveckla det demokratiska samhälle vi lever i idag.

Det du tycker om hos Sverigedemokraterna kan du säkert hitta hos ett annat parti och i samma veva slippa de delar hos Sverigedemokraterna som hotar inte bara andras utan även din framtid.

Din röst är avgörande. Snälla använd den inte i affekt!

Simon Vinokur, debattör

Björn Söder gör det igen

Björn Söder gör det igen! Det är som att se en repris på en usel tv-serie 4 år senare. Judar och samer är inte svenskar enligt Sveriges andre vice talman.


Egentligen vet vi sen förut att han tycker så, han sade samma sak i början av pågående mandatperiod. Skillnaden är att första gången så gjorde han en Björn Söder, en variant på en pudel där han förklarade att han inte alls menade det han sagt men förklaringen slutade med att han ändå tyckte det han sade från början.

Den här gången delade Centerpartiet en video från riksdagen på Facebook i onsdags där Annie Lööf talade om Sverigedemokraternas besatthet av etnicitet och religion.

”Man har fortfarande högt uppsatta företrädare som kallar barn med utländskt utseende för potentiella terrorister … och som inte tycker att judar och samer kan vara svenskar”, sade Annie i sitt anförande.

Som svar på det skrev Björn Söder i kommentarsfältet att ”Annie Lööf förringar judars och samers ställning i Sverige när hon indirekt hävdar att de är svenskar. Dessa grupper har minoritetsställning i Sverige just för att de inte är svenskar. Skäms Annie Lööf för din rasistiska hållning!”.

Den gången för fyra år sedan väckte hans uttalande debatt och mängder av människor påtalade hans rasism och bristande humanism, men den här gången skrevs det inget alls om det. Hans kommentar väckte reaktioner från ett tiotal personer i kommentarsfältet, men sen dog intresset ut.

Några längre spekulationer om varför det är så, varför den här gravt antisemitiska och antisamiska kommentaren inte väckte uppmärksamhet, behöver vi inte dra igen. Rasismen har helt enkelt normaliserats de senaste åren, till stor del på grund av Sverigedemokraternas politik. Det har nog inte passerat någon förbi.

Att Söders parti utgör ett hot mot Sveriges judiska och samiska befolkningar borde ha sjunkit in vid det här laget. Att det dessutom utgör ett hot mot den svenska modellen och den svenska demokratin borde vara självklarheter för betydlig fler än ungefär 80 procent av Sveriges röstberättigade, men tro det eller ej, det finns på tok för många som trots allt kommer att lägga sin röster på SD.

Snart är det alltså val i Sverige. Landet som mängder av judar och samer har identifierat sig med när de talat om nationalitet, men även landet där politiker gör skillnad på våra nationaliteter och våra etniciteter. Landet där många medborgare inte förstår att det ena inte utesluter det andra och där riksdagspolitiker som Björn anser det vara två olika saker att tillhöra den ”svenska nationen” och att ha ett svenskt medborgarskap.

En judisk komiker sade en gång att det största hotet mot judisk humor och kultur är trygghet mot förföljelse och hat, men hat och förföljelse leder inte bara till positiva saker utan även till att utsatta minoritetsgrupper inte alltid vill definiera sig som i det här fallet svenskar.

Att en del samer inte ser sig som svenskar trots svenska medborgarskap kan på så vis ses som en utsatthetstermometer som visar graden av förföljelse från staten. Polska och litauiska judar tenderar att resonera på samma sätt, att inte se sig som litauer eller polacker utan som litauiska eller polska judar då de utsatts för stark antisemitism från sina grannar och stater under lång tid.

Den stora skiljelinjen mellan Björn Söders resonemang och verkligheten är att inga politiker i en demokrati har rätt att bestämma över hur landets befolkning ska definiera sig. Endast den enskilde medborgaren har den rätten.

Det Söder nu har gjort är att påminna det svenska folket om Sverigedemokraternas öppna antisemitism och antisamiskhet. Hatar du din granne för att den är judisk eller samisk, då är Björns rätt parti för dig. Om inte så finns det gott om demokratiska partier att välja bland.


Simon Vinokur, judisk debattör

Undvik nästa SD – genom att integrera svenskar med varandra

Ett samhälle är segregerat på många olika sätt. Vi har inte råd att låta det offentliga samtalet enbart handla om inkludering av invandrare, skriver Simon Vinokur.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Sverigedemokraternas framgångar de senaste åren visar det med all tydlighet – människor överallt känner sig utanför.

De har av olika anledningar svårt att skaffa sig utbildning och bär med sig värderingar från sina uppväxter som inte alltid går hand i hand med de mänskliga rättigheter vi svenskar säger oss värna.

Det handlar om de som säger sig stödja SD. Svenskar som kanske aldrig varit utanför sin hemort eller som hoppade av skolan efter nionde klass (eller måhända ännu tidigare). Svenskar som trots att svenskan inte är hotad kämpar så knogarna vitnar för rätten att få använda sitt språk, men som paradoxalt nog varken kan stava till “svenska” eller “Sverigevänner”.

Men det handlar också om oss storstadsbor som många gånger inte har den blekaste aning om var till exempel Tingsryd eller Stenungsund ligger (jag fick googla) eller som aldrig har varit mer än på genomfart genom ett samhälle med färre än hundratusen invånare. Än mindre varit på en bondgård eller i en gruva.

Vet ditt barn att köttfärsen i fredagstacon växte upp på någons gård eller att metallen i hemnyckeln har en historia redan innan den hamnade i bandet runt halsen?

Det kanske handlar om klasskillnader, om olika förutsättningar och förväntningar, men oavsett varför vi svenskar är så ointegrerade så är det något vi måste göra något åt, både på kort och lång siktigt, för annars händer sånt här. Personer som aktivt väljer att stoppa huvudet i snaran utan att tänka en gång till på varför de stödjer ett parti som inte är bra för någon, varken för dem själva eller sina nära och kära.

Precis som att vi inte har utrymme att slita så mycket på miljön som vi gör så har vi inte råd att låta det offentliga samtalet handla om inkludering av invandrare varenda gång ämnet integration dyker upp. Inte för att det inte är viktigt, men ett samhälle är segregerat på så många olika sätt.

Om jag får sia så lär Sverigedemokraterna rinna ut i sanden inom några år, bland annat för att den ekonomiska kris som partiet utnyttjat för att få röster numera är en ekonomisk framgång och för att vi människor inte orkar med starkt emotionellt engagemang alltför länge och SD behöver att deras väljare agerar och tänker i affekt. Det är bara att se på hur länge vi orkade engagera oss i flyktingkrisen eller i de som tigger.

Historien upprepar sig och vi måste förebygga SD 2.0 så gott det går. När den upplagan dyker upp om trettio år eller så, då måste vi vara förberedda och leva i ett samhälle som inte går på den lättkonsumerade hatretorik som rasismen är så duktig på att leverera. Så vi inte hamnar där vi är idag, eller ännu värre där vi var för ungefär sjuttiofem år sen. Och allt vi behöver göra är att se till att vi svenskar integreras. Med varandra.

Simon Vinokur, debattör

En riktig jul

Julen är en härlig tid full av glädje och gamman. Full av glittrande paket, griljerade julskinkor, doftande varm glögg och släktingar som kanske annars inte ses så ofta men som nu får chansen att mötas, skvallra om vad som hänt sen sist och berätta om barndomsminnen, om alla nya barnbarn, husköp och annat smått och gott.


Medan en del av Sveriges julfirare har tagit till sig av Karl-Bertil Jonssons filantropiska inställning till sina medmänniskor och ägnar juletiden åt att hjälpa de mindre lyckligt lottade så väntar nog de flesta på att få höra de sista tonerna från Kalle Ankas julafton för att tillsammans få öppna paketen innehållande thailandsresor, bakmaskiner, second handkläder och vattentåliga portabla högtalare.

Julen är med andra ord en härlig tid. En härlig tid för många, men inte för alla. I Sverige lever det folk i läger i små ”stugor” byggda av OSB-skivor och presenningar och hundratusentals barn lever i fattigdom. Barn vars julaftnar saknar julbordets dignande uppenbarelse och jultomtens muntra ”ho ho ho”. Ungefär lika många i vårt avlånga land beräknas vara socialt isolerade, eller som man säger på ren svenska, ensamma.  

Listan kan göras lång på människor som väljer att inte fira jul eller som kanske saknar familj att fira den med. Vi har utländska studenter och arbetare och nyanlända och judar och muslimer med flera. Även om de utländska studenterna och arbetarna kanske har kollegor eller vänner att gå på julbord med så är ändå risken överhängande att julafton är en dag spenderad i ensamhet framför tv:n med ett väggur i sikte, nedräknandes till dess dagen är tillräckligt långt gången för att man ska kunna slå någon en signal och se om jorden snurrar på i sina vanliga julspår (pun intended) eller om världen övergett en för all framtid.

Det finns såklart möjlighet för en del av dessa människor att träffas ändå för att spendera juldagarna tillsammans och på så vis undfly ensamheten, men det är inte alla som har släkt att träffa här i Sverige och även om det bara handlar om en eller ett par dagar så är just juldagarna och nyår oproportionerligt isolerande då det har en tendens att framstå som att man är den enda ensamma i landet.

Julen är alltså en härlig tid med oändligt många lampor och ljus, sånger, dofter, skratt och glam, men för de som saknar möjligheten att få uppleva dessa känslor så hänger allt på dig. Behöver dina nära och kära strumporna, surfplattorna och brödrostarna, eller kan du använda en del av presentpengarna åt nån annan? Behöver ditt julfirande vara till för endast dig och din släkt eller finns det utrymme för någon som annars spenderar julen i ensamhet? Finns det något sätt för dig att bidra till att någon av alla de som har en mer plågsam jul än du kan få det en aning bättre?

Fyrtiotre år efter att Karl-Bertil Jonsson började visas i svt är det måhända på tiden att vi får upp ögonen för vad julen faktiskt borde handla om. Nämligen omtanke, värme, ljus och gemenskap.

Simon Vinokur, debattör

Replik: Biståndstagare är inte lata

I en debattartikel i Aftonbladet gällande Swish och försörjningsstöd passade några moderatpolitiker på att ondgöra sig över människor som är i behov av bistånd för att överleva. De passade även på att slänga in en mening om att föräldrar som inte talar svenska ska behöva plugga svenska för att få biståndet.



Moderaterna menar att det ska löna sig att arbeta, men detta vill de uppnå genom att sänka biståndet så det blir ännu lägre än det redan är.

Att Moderaterna dessutom förutsätter att folk lever på bidrag för att de är lata eller snikna är inte bara fel utan även direkt osmakligt. Det lär vara väldigt få människor som föredrar försörjningsstöd framför lön och dessutom är ekonomiskt bistånd sjukt lågt och knappast något som lockar om man vill göra något annat än att överleva.

Enligt Socialstyrelsen och Kronofogden ligger det som förut kallades för existensminimum, vilket är lägsta försörjningsstödet, på 4 814 kronor i månaden för en ensamstående vuxen utan andra inkomster än försörjningsstödet, plus kostnaden för personens bostad förutsatt att det är en hyresrätt. I mitt fall skulle jag få under 11000 kronor per månad.

Enligt ekonomifakta.se ligger lönen för en låginkomsttagare på under 22000 kronor. En person född 1979 skulle med en lön på 22000 kronor få 17550 kronor netto. Skillnaden mellan lägsta försörjningsstöd och en låginkomst är alltså som Moderaterna kallar det en ”motivation att börja arbeta” redan som den är.

Folk får alltså inte ekonomiskt bistånd för att de inte är motiverade att arbeta och därför skulle det inte hjälpa att sänka biståndet som en motivation. Tvärtom skulle det riskera att biståndstagaren både tvingas försätta sig i skuld för att klara sig och mår sämre och därför får ännu längre väg ut ur biståndsberoendet.

Med de regler vi har idag gällande inkomst och ekonomiskt bistånd så håller jag dock med om att sånt som swishas till en ska ses som insättning på ens konto och därmed följa samma regler som andra insättningar. Huruvida det är ett bra system eller inte är en annan fråga.

Personligen anser jag att ekonomiskt bistånd bör vara högre än det är för att man ska kunna leva även om man är i behov av bistånd. Som det nu är klarar man sig i bästa fall på biståndet, men inte mer än så. Man borde ha rätt till ett drägligt liv även om man inte klarar att arbeta.

Det svenska välfärdssamhället bygger inte på motprestation, som Moderaterna skriver om, utan på att man när man kan, bidrar till den pott som finns för att stötta de som behöver hjälp när de behöver den. Det är välfärdssamhället som möjliggör brandförsvaret, bilvägarna, skola, äldrevård och försörjningsstöd. Det innebär att en del människor som inte kan jobba inte heller behöver göra det och att de som klarar av att jobba eller sysselsätta sig får hjälp att hitta jobb eller sysselsättning.

Precis som de skrev så får den som inte följer reglerna inget, eller lägre, bidrag. Det är så det ser ut redan idag och i regel, men inte alltid, så syftar aktiviteterna man åläggs att delta i till att ”rusta för arbetsmarknaden”.

Vad gäller deras förslag om att föräldrar som inte talar svenska ska tvingas studera svenska för att få försörjningsstöd så är det inget annat än en flirt med de högerextrema krafter som Moderaterna redan har börjat samarbeta med på kommunnivå. Behöver man ekonomiskt stöd för att klara sig så ska det banne mig inte finnas några språkkrav inbakade i reglerna, annat än som förslag till den biståndstagande. Kan man jobba så ska man få hjälp att hitta ett jobb, men det finns ingen lag på att svenskar ska kunna svenska och därför ska språkstudier inte vara ett krav för att få hjälp att överleva.

Simon Vinokur,
Politiskt obunden debattör